blott för 1089 R:dlr 20 5ss. 6 rst. Banko enligt smädeskrifwarens uppgift; få har ju Herr Edelberg efterskänkt fartygets Redare 36 Ridlr 5 5. 6 rst., emedan sistnämnde summa har kommit Warfwet till godo. Hwarifrån smädaren hämtat de i falska bewiset specifigerade summor med deras åeskillige rubriker år fwårt för mig att ens kunna gissa; ty de fleste ar dem finnas icke i den af honom åberopade 1820 års Cassa-Bok: Skepparen Eason för hyra dess last 15 Ridlr, Smeden Fribergs Råkning 122 R:dlr 22 ss., Franck för hyra af lasten 15 R.dir 16 Äss: desse summor äro helt och Hålet diktade: — de finnas icke påförde Eason och Franck i den Räkenskapsbok, ur hwilken det utdrag, hwars riktighet Herr Kapiten Wihlborg förhastat bestyrkt, skulle wara hämtadt. Jnför Allmånheten har jag blifwit beljugen och smådad, och inför samma AA: månhet, hwars omdöme en redlig Medborgare altid högaktar, har jag til mitt rårträre digande framlagt dessa upplysningar, fom torde wägleda Herr Edelbergs wän till att demaskera Pasquillanten och försätta hwarje opartisk i tillfälle att bedöma det råtta och sanna. VarfssDirectionen och Actie:ägarne skola aldrig få orsak att, fom Pasquillanten säger redan hafwa skett, öfwerskyla eller förlåta mina i samband med någon annan begångna brottsligheter. Rättwisans höge Embetsmän i wårt Borgerliga Samhälle hafwa aldrig warit i tillfälle att mot mig draga det hämnande swärdet, och funna således icke hafwa gjort fig skyldige till någon underlåtenhet i utöfningen af dec ras Embetspligter. Jag föraktar Pasquillantens oqwädinsord emot mig; ty de kunna aldtig tillämpas på mig, så länge jag icke i mitt uppförande liknat honom. Under 21 års tid, som jag har warit Bokhållare wid detta Warf, har mitt förhållande wid hwarje års Rewision blifvit på ett för mig tillfredsställande fått wicsordat. Detta förtroens de mägtar aldrig en anonym äreskändare att frånröfwa mig. Det år ite af de slags tillhörigheter, på hwilka jag kan taga assurance — det år wäl sant; men det Pan ice heller, fom få många andra saker dränkas eler annars bortstjälas, utan att tjufwen blifs wer ertappad. Likwäl har jag ännu icke beslutat att påkalla Lagens hämnd öfwer åre skändaren, ty om jag icke allt för mycket bedrager mig, är han en person, hwars ära aldrig genom någon slags bestraffning kan blifwa mera lederad än den redan är. Landskrona den 6 September 1829.