drad att förewisa wårt pass; men då de passagerare som jag hade om bord bestodo dels af min eger familj och dels af goda wänner, hwilkas pass alla woro förewista för den på bryggan warande Rot mästaren och bwilfen derefter tillåt oss att afresa når wi önskade, fortsatte wi wår resa. Wäl såg ja att han (Reinhardt?) drog sin sabel och gaf oss skymford, men då jag icke hade någon orsak att frul ta för honom, fortsatte wi wår resa. Kort derefter såg jag honom fätta ut från land och hörde bo nom lossa tvenne skott, men obserwerade ingen fula förrän då tredje skottet lossades, hwilken fula fur rade tätt after om of; en annan Fula slog ned i wattnet bredwid of; då min båt feglade baftigare å hang, få hunno wi honom snart ur sigte och hade ingenting widare att frukta, men hans skott föror sakade att ett i båten warande fruntimmer blef mycket sjukt af förskräckelse och fördes nästan met wettslöst til Helsingör. — Då wi lefwa i i fredliga tider, hwarest intet krig år å fårde, år det swår att blifwa behandlad på ett så skamlöst sätt; och att min klagan är sann will jag med wittnen be wisa, få wäl med de på bryggan närwarande Swenska Färjemän, fom med de Papagerare, hwilka ja bade i min båt. Jag kom i dag och anmälte det passerade hos Kommendanten, men denne bad mi att såsom Dansk undersåte föredraga min klagan hos Danske Consuln, och i hopp att Consuln will an taga a denna sak på det allwarligaste, tecknar jag med all högaktning def städse förbundne C. F. Bache. Anm. Den 30 Juli blef förestående anmälan till Kongl. Danska v. Consulatet i Helsingborg ingi wen. — Det säges att en klagoskrift äfwen dit inkommit derom, att Kongl. Ciciltanska Consul tets i Helsingör Lustbåt också den 28 Juli blifwit i Sundet af Reinhardt anfallen med starp skott, ehuru Cicilianska flaggan blifwit hissad. Att Reinhardt wid tillfället ite war nykter inn håller äfwen sistnämnde klagoskrift. ÄF—W——