Det war en salig dröm, wi alla drömde i templets famn, dit Hela Lunda gått. Ån stodo wi på Sångmörs berg och tömde Olympisk wålluft i fullrågadt mått, och än i Latiens myrtenlunder gömde, wi andades en helig kärlek blott. Wår suck blef andakt och wår tanke minne, ett himmelrike låg i hwarje sinne. En efterklang af dina toner bäfwar igenom själen mången tinnna An. Då står Parnassen upp pa nytt, då swäfwar din bild framför oss lika skön igen, och sommarn breder sina blomsterwäfwar i gyllne morgonrådnor ut kring den. Och allt är stumt, allt lyssnar blott och höjes, en stund ej mer i stoftets dal fördröjes. Från Norden snart till konstens land du d det skönas knopp skall gå i blomma der bland nåftergalar, rosendoft och lager, fom tjusa i en mår, fom ewig är; men der och mången serenad bedrager det unga hjertat lättare, ån bår, Du Nordens rena lilja! blif densamma i Söderns warma, wällustfulla flamma, Glöm ej, att här du älskades af alla cj blott för sangens, men för hjertats skull. Ack! sångens glada rosor en gång falla, men ewigt år den goda själens gull. Förwara det, hwart dina Genier kalla i lifwet dig, tag det i grafwens mull. Då skall du öfwer stjernors chörer sjunga på englarnas Parnass, du Cherubstunga! Assar Lindeblad. Utdrag af ett Bref från Södra Upland. H Ä— 2456 i . A rager,