—4 — Baron Swante Horn och dess Betjent. Uti Källerö Kyrka i Westbo Härad och Jönköpings Lån fer man en grafsten öfwer en Betjent, hwars trohet mot sin Herre utan twifwel gjort honom förtjent af en sådan utmärkelse, och hwars öden i förening med dess Herres säkerligen skola wäcka wårt deltagande, jemte det de påminna om Konung Carl den Tolftes för oss i flera afseenden nästan sagolika tider. Friherre Swante Horn af Åminne börs jade år 1693 fin militäriska bana säsom Ryttare wid Smålands-Kawalleri och war Kapten wid Skåns sta Ståndsdragonerne, då han är 1706 blef illa fårad i slaget wid Frauenstadt och sedermera år 1708 utt en träffning wid Schlaufa i Lithauen af Kalmuckerne öfwermannad, då han erhöll ett slag af en klubba, fom nåra kropade hans hufwud, blef stucken i bröstet af en wärja, i weka lifwet af en Kofafz pik, samt fick 13 smärre blefyrer och qwarlemnades såsom död på walplatsen. Hans trogna Betjent Daniel Lidbom, som år 1703 kommit i Friherre Horns tjenst, och under tråffningen dolt fig på af: stånd, framkom, sedan fienden lemnat slagfältet, för att uppsöka sin älskade Herre, den han återfann nästan utan tecken till lif. Han förde honom i säferhet till ett närbeläget ställe, der han kunde blifwa förbunden och skött. Under en tid af 6 weckor, då Friherre Horn låg i en nästan beständig fanslågbet, föddes han af Lidbom med win och mjölk, fom, emedan munnen mar igenswullnad, måste med ett halmstrå insprutas genom öppningen efter en utslagen tand. Efter många plågor tillfriffnade Fri herre Horn omsider, och, ehuru förlamad i wenstra sidan, begaf sig åter i fält. Uti slaget wid Pultawa blef han illa särad i benet, derefter fången wid Dnieperströmmen och förd til Solikamsky i Tir berien. Den olyckliga belägenhet, hwari Swenska Sängarne hår befunno fig, sökte Lidbom att på allt fått mildra för fin Herre. Lidbom, fom war en snäll Sadelmakare, försörjde under fångenskapen bår de fin Herre och fig genom förfårdigande af allahanda Sadelmafaresarbeten, hwilka Frih. Horn rings bar i Staden tll försäljning, jemte flätade korgar, fom han sielf lärt fig att förfärdiga. Efter 13 års fångenskap hemkom Friherre Horn alldeles okänd med sin Betjent år 1722 till sitt Fädernegods Kål lerö, fom han på mer ån 20 års tid icke fett, och der ingen wisste om han ännu lefde eller icke. Från denna stund frifallades Lidbom från fin förra tjenstbefattning och utgjorde sedermera fin Herres daglis ga och förtroliga sällskap, åtnjöt alla beqwämligheter, spisade wid fin fordna Herres bord, der han alltid, äfwen uti fremmandes närwaro, innehade främsta platsen bredwid Friherre Horns sida. Detta förhållande hedrar likaså mycket Husbonden som Tjenaren. Lidbom dog år 1730 wid 48 års ålder oc begrofs i Källerö Kyrka, der en prydlig Sten med inskrift utwisar hans hwilorum och förwarar mins K net of hans trohet. — Friherre Horn erhöll efter: återkomsten ur fångenskapen ÖfwerftesLdjtnants Fa