mis-Tschiflik til Bujukdere, för att derifrån om omständigheterna sådant fordra, uppbryta till Kara: burnu. — Redan för 14 dagar sedan woro rykten om underhandlingar i omlopp, och nu heter det at Ryska Stats-Rådet Anton af Fonten inträffat i Schumla, för att der underhandla med Storwisiren cäkert år det, att Storwisiren hitsändt berättelser, till följe hwaraf Reis-Effendi warit ytterst syssel satt. Äfwen hafwa flera fångna Ryska Officerare i dessa dagar blifwit frigifna. SQ — Till Jnsändaren i Å:o 41 of Nyare Belfingborgs-Poften. (Jnsändt.) Det kan gerna wara möjligt, att Ni af en ech annan fåfäng person omtyckes för det myc na ordgräl Ni uffpydt om det Stor-Brittanniffa vice Consuls Likets högtidliga BegrafningEzAPt. MN måste wäl finna, att Ni genom Er första uppsatts om täget till och ifrän Kyrkogården, gaf anled ning till anmärkning. Om Ni har aldrig så stor känsla för Sorgmusik, få har Ni ändå ljugit, nä Ni yttrat, att den Mar arrangerad för fillfållet af Tönninghs begrafning, ty sädant mar ide ferhållan det. Samma stycken blåstes wid Tönninghs begrafning, som annars äro wanliga. Om någen bö anses för aflidne Tönninghs owån, och att hafwå welat prostituera hans minne, så är det just Ni, ser med ett öfwerdrifwet beröm liksom drifwer gäck med den aflidne; och churu jag ganska wäl kände de fäfänga i lifstiden, är jag ändå öfwertygad, att om någon utöst lika berom på honom som Ni, skul le han hägst egerna hört det; ty Tönningh hade godt förständ nog, att ej tåla formycket smicker. Er Ni will af wänskap uppresa en minneswärd öfwer en afliden, få gör den enlig med naturen ech fan ningen, ty annars anses Edert loftal, att wara swartare ån den hand, med hwilken Ni fammanjat det. Hwar och en utom Ri sielf skall medgifwa, att den af Er klandrade uppsattsen war enlig me sanningen och ingalunda farande för hwarken Tänningh eller def anhöriga, hmilka så widt de äg förmåga att tänka, lätteligen inse, att man endast welat hänföra Er till sansning, och ej dåras af ni jet, att hafwa såsom Zalare, kanhända första gången utpressat tårar. Jag kan med trygghet försäkra Er, Herr Berämmare, att ingen, som antingen saknade eller ser terade den bortgångne finner annat än sanning i hwad jag yttrat om de af Er få utskrikna Begrat pingåsceremonier. och Tönninghs fortjenster. Lemna honom en gång för alla i fred och oroa icke ban minne efter anhöriga med att midare strika om den aflidnes ofantliga bedrifter; ty sannerligen är de lika obehagligt att höra någon for mycket berömmas, fom att tadlas. Ancnymiteten innefattar inge mask. Uti tryck är den tillåten. Jag är lika litet mohn, att lysa med mitt namn, som med grant låter, hwarföre Ni får, ursäkta, att jag anser det wara for Er och alla andra likgiltigt, hwilket mi namn år, endast Ni fan fatta, att sanning år det första i alt, samt att obehörigt smicker sårar der e fom ej är besatt af högmod eller fåfånga.