— —2LL — (Jnsändt.) Till Redaktionen af Nyare Helfingborgs-Poften. Uti Ert Blad för den 16 i denna månad har Ni låtit inflyta en artikci om aff. Kongl. Stor Brittanniske vice Confulen och Handlanden J. P. Tönninghs högtidliga begrafningsakt. Det år sannt — ban bisattes och begrofs på ett owanligt fått. Bisättningen skedde med mycket mera ståt, ån fom wa: rit nödwändig, och Kyrkan war denna afton mycket wäl eklärerad. — Den omtalta Sorgmusiken war wid Begrafningstillfället fig lik, och inga ömmare eller mera känslofulla toner hördes, ån man tillförs ne bemärkt. — Hwad aflidne Tönningh warit för Frimurare:Orden, känner ingen, utom hans Ordens: bröder; men hwad han warit i allmänna lifwet, känner hwarje Medlem i Samhället. Med andra ord: har talet wid grafwen warit (hwad man icke bör betwifla) enligt med förhållandet, så kunde det icke innehålla någet, hwaruti aft. Tönningh gagnat det Allmänna. — Det wore sannerligen beklagligt för Edert sambhälle, om endast få skulle hafwa blifwit få djupt och allmänt saknade fom Tönningh, hwil: fen ingenting gjort för det allmänna. — Öfwer hwarje aflidens minne önskas frid, och wälsignelse dfwer def stoft; och ehuru talaren, få widt man kunde urskilja, uttryckte fig wäl och ömt, samt på ett wärdigt sätt, lärer det dock ej lyckats honom att framlocka många tårar. —sAS fö —