— OPEISCSGO GvVYVVIA ae Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 5 Maj. Det allmänna har lidit en stor, och wi wåga säga, länge kännbar lust, genom EStats-NRået och Kommendören Schwans den 1 dennas inträffade dödliga frånfälle. en aflidne war den förste ofrälseman, hwilken säsom ledamot inträdde i Konungens konselj; den allinna rosten kallade honom dit, och sällan eller aldrig har Regentens förtroende stått i en lyckligare rmoni med nationens opinion, ån wid Herr Schwans utnämnande till Stats-Råd. Rättskaffenhet, Ifständighet, upplysning, kunskaper, allmän hågre bildning, erfarenhet af publika ärenders gång och betswana i sitt widsträckta omfång, woro de egenskaper, fom anmiste Stats:Rådet Schwan den wigs 3a plats, fom han sent intog, för att allt för fnart lemna densamma i sitt 65 år. — Ehuru swårt t är att fylla den bortgångnes rum, måste det likwäl ske, så godt sig göra låter. Det är således lt naturligt, att ryktet redan fåtter flere kandidater på förslag. Bland dessa nämnas i första rummet: mdshöfdingen Grefwe A. Posse, General: Tulldirekftören Friherre Nkerhjelm, StatsSekreteraren Danckardt och Lagman Noreus. För mindre allwarfamt torde man böra taga det ryckte, fom beråttar, att err Wolrat Tham och Historiarum Professoren Gustaf Geijer äfwen skola kunna smickra sig med ppet att wara i fråga. (ur Converfations-Bladet.) — uti eftermiddagens plenum på Riddarhuset den. 30 April slutades granskningen af Infomft: tånkandet. Wid Jnkomsttiteln Saluaccis af Städerna, upptagen till 7,300 R:dr årligen hade Herr . Hjerta (som war af siukdom hindrad att wara tillstädes) låtit inlemna ett skriftligt memorial. Han ille icke klaga öfwer, att Utskottet icke upptagit hans wid första Betänkandet gjorda anmärkningar; han hade, jemte flera andra Representanter, i ännu wigtigare fall funnit sig wara af Statå-Utffot: t fnappbåndigt afstängd från fin Riksdagsmannarätt, till hwilken det hörde att den enskilde Ståndsa damotens mening genom det Utskottet ålagda beswarandet, äfwen inom de andra Stånden kunde mins a någon uppmärksamhet. Nu wisste likwäl dessa icke en gång af, att Herr Hjerta ifrågaställt ej mins re, ån att hela afgiften, genom ett misstag om 1809, års Riksdagsbestut, uppbäres. Herr Hjerta funs e ej undgå anmärka, att EStats-Utffottet wid denna Riksdag syntes företrädeswis bland alla Utskotten äräkna de wäl ordnade pluralitets-mafornas kraft inom Riksstånden, och Utskottets Betån: mde tycktes derföre wittna om der ringa wärde enskilda Ståndå-Ledamådters arbeten och skäl kunde ga, der Magten utgjorde hela rörelsekraften. Herr Hjerta föreslår derefter, att Saluaccisen,