framtiden, fan den äfwensåwäl wara en följd af hans förutscende, och nedanstående anekdot gifwer fryrs ka åt en sadan förmodan: Wid Konungens refa till Spaa anmodade en hägt uppsatt embetsman, fom af en opasslighet qwarhölls hemma, dåwarande StatesESefreteraren H. att gå upp till Monarken för att understalla om det icke wore lämpligt att Kronprinsen finge en plats i den tillförordnade Regerinz gen. Detta afslog Gustaf, sägande: Kånner ni da min Son? Han har ett inskränkt förständ, men år enwis och långsint; om han wid någon regeringsåtgärd mötte motstånd af en eller annan bland ftyrelz. sens ledamöter, skulle han aldrig funna förlåta det, o. s. w. hwarjemte Konungen tillade: Jag frus tar, det han en gång kommer att bereda både fin och landets olycka.. — (Ur Converfationsbladet). Under sednare tiden af innewarande Riksmöte har en stor del af Bondeständets Ledamöter fom oftast haft nåden att sectionewis blifwa kallad till företräde hos H. M. Konungen och H. K. H. Thronfåöljaren. Man måfte lyckönska Bondeståndet till detta utmärkta nadebewis, då det derigenem kommer i tillfälle, att direkte utan omwägar, fran första källan inhämta de råd och de upplysningar, som böra wägleda dess medlemmar wid behandlingen af de wigtigaste och kinkigaste förckommande riksdagsärenderna.