desamma borde ersåättas. I allmänhet trodde Grefwen det wara wida angelägnare, att Jndeldta Ars meen utgjorde en krigsstam med tillräcklig wapenöfning, ån med ett, i allt fall, för Landets förswar otillräckligt antal. Herr Tersmeden kunde ej inse att Jordbrukaren blefwe hårdare tryckt, om han på billiga grunder betalte vacance-afgift, ån om han underhöll Rotekarl, enär ban, enligt motionärens mer ning, i allt fall befriades från Pafcvolancezafgift. Skulle åter denna öka Bemillningen med omkring 200,000 R:dr Banko årligen, få måste ju åfiren Jordbrukaren deraf få widkännas sin dryga andel, och detta utgjorde en bestämd ökning i dess tunga, ehuruwäl han derigenom erfore nöjet att äfwen få de öfrige Medborgarnes skat ter förtyngde. m det likwäl wore sant att alla wåra näringar woro skulosatta, få insäg ej eller Talaren någon serdeles winst wid att kasta en större börda på dem. H:r Tham bestridde motionen, emedan han trodde, att penningebidragen woro wida swårare för Jordbruket att utgöra, än att förse Soldaten med Torp. Friherre L. Boje wille wäl icke inträda på gebitet af fkrigsyrfet. Men han wore en man, som nille tala för Folket, och Friherrn trodde ej, att Swensta Folket önskade någon minskning af fin Förswarsstyrka, eller att det byfte, åtminstone gillade, att ins om MNationalsreprefentationen framställdes, denna inskränkta tanka om Landets krafter, fom man nå: gon gång under denna Riksdag hört omtalas. Slutligen bewiljades Remissen. — Uti Bondeståndets plenum den 19 dennas uppläste Anders Danielsson följande Anförande, hwilket lades på bordet: Trecnne månader äro nu förflutna, sedan jag påkallade Riff. Ständers upp: märksamhet å nödwändigheten, att, likmätigt Regeringsformens 109 S., få Staten reglerad och Bervillningssumman faststäld. Det lyckades mig ide då, att winna medståndens biträde för min åsigt, och det är för mig en bedröflig tillfredsställelse, att hwad jag då föresåg nu werkligen inträffat, neml. att ingenting år fullgjort af det, fom utgör förnämsta föremålet för R. St. sammanwaro. Jag kan ide förstå orsakerna till ett få oförklarligt dröjsmål med ärendernas beredning. Riksdagens i lag bestämda tid har redan för 2:ne dagar sedan tilländalupit, och jag har ansett mig böra fästa Ståndets uppmårf: samhet å angelägenheten att med Rifsdags-årenderna komma till något slut; ty hwarken äro wåra hemmawarande eller wi belåtne med utsigten, att här ännu få förblifwa en oberäknelig tid. Jag bes går derföre, att Ståndet måtte förena fig uti mitt förslag, att EStats-UtfFottet måtte föreläggas att ofördröjligen inkomma med de Betänkanden, hwilka äga Statsregleringen till föremål; och önskar jag, att de öfrige Riksstånden måtte genom Protofollsz-Utdrag underrättas om ett sådant Ståndets beftut. Malmö d. 28 Mars. Wintern, som börjat blifwa mildare, har deck sistl. Tisdag åter tillta: git medelft ett då inträffande yrwäder. De tystnade slädklockorna sattes följande dagen i full gång; men man fick likwäl ej länge begagna föret, ty redan wid middagen började det betydligen försämras. — Denna delen af Sundet ligger ännu tillfrusen, och man kan ej se öppet watten. Det lärer dröja tlåns ge innan den lifliga passagen häremellan och Köpenhamn kommer att ånyo taga sin början. 7eb —