Sanning! du höga, Gudomens tanke ju är; Ljus är ditt öga, Frihet din werksamhets spher. Anden i gruset Swept och från himmelen skild tr dock af ljuset, Frihet och sanning en bild. Då först, när natten Kom och med blindhet den slog, Himmelfka skatten Mistes, och friheten dog. Jemt han dock sträfwar upp ur förnedringens natt, Örnlikt han swäfwar Högt upp, der målet är satt. Wid Nils Månssons Skål. Frias skall fången, Brinna skall gnistan, som wäcks, En gång uppgången Solen i molnen ej släcks. Ho mägtar stanna Wisarn på seklernas ur? Fram skall det sanna, Seger är ljusets natur. Derför af tiden Rättwist Din hyllning Du tar, Du, som i striden Ljus till Ditt sköldmärke bar. Här utaf wänner Mottag den kärlek Du wann, Hwem Dig ej känner, Ärans och sanningens man! — —