BBKlhlhahg UIP — Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 13 Mars. J Ridderskapets och Adelns plenum den 9 dennas på eftermiddagen föreföllo 2:ne lifliga diskussioner, den ena wid remissen af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i afsrende å undfåttninggsfpamsmåls-länen inom Skaraborgs Lån, och den andra i anledning af Efonomi-Utffot: tets Betänkande, angående wäckt fråga om wissa Helgedagars förswinnande eller förflyttning till Södns dagarne. Man påminner sig twifwelsutan den warma debatt, som, wid remissen af den i detta ämne utaf Grefwe Jacob Hamilton wäckta motion, inom Riddarhuset uppstod, och det religicusa nit, som derwid hos åtskillige Talare uppenbarade sig. Utskottet har, efter margfaldiga argumentationer af poctisk, exegetisk och historisk beskaffenhet, förkasta tmotionen. De emot ett sådant Utskottets yttrande frams ställda anmärkningar gingo ej eller ut på att tillwägabringa ändring i det resultat, hwari Utskottet stadnat. Dessa erindringar rörde endast formen af Betänkandet och den, fom någon Talare uttryckte fig, oproteftantiffa synpunke, hwarutur det betraktade frågan. Då man till skäl för wigten af åts skilliga Helgedagars bibehållande åberopat Kyrkomötens beslut m. m., anmärktes af Herr v. Troil, att grunden för wår Religion låge i den Gudomlige stiftarens Ewangelium, icke i de utläggningar deraf, som gjorts af Prester och andra syndare. Det i Betänkandet förekommande yttrande, att man icke borde i Carl den 14:des tid aflysa en högtid, fom redan funnits i Carl den stores, anfördes af nåmne de Talare såsom ett misslyckadt försök till smicker. För sin del wille han wisst ej önska, att Carl den sä:des åtgärder i Kyrkoärenden i någon mån komme att ställas bredwid Carl den stores, som med eld och mord predikade Christendomen. Man hade bland annat i Betänkandet yttrat: att Christendomen wore mensklighetens hågsta och egentliga Riddarhus-Drdning. Denna bild kunde wäcka särdeles förs undran, ty enligt hwad man wid denna Riksdag förnummit wore Ridd. Ordn. endast en med många bristfälligheter behäftad Ordning: eller Police Stadga. J bildningens mörka tider hade man wäl får lund betraktat äfwen Religionen; men Talaren wille ej tro, att Swenska Folket nu få ringa uppffattade dess wärde. Herr Bråkenhjelm talade äfwen med grundlighet och talang öfwer ämnets serskilda delar. Han slutade med yrkande af återremiss, jemte den önskan, att Utskottets nya Betänkande antinz gen måtte blifwa författadt på rigtigt rimmad wers, eller på ren wanlig Riksdagsprosa. Efonomi Utskottets Orferande Grefwe Arw. Pope anförde till förswar för Betänkandets redaktion, att, wid det sammas justering, beta Bondeståndet inom Utskottet reserwerat sig emot den minsta förändring deri, emedan det wore ett uttryck af hela Swenska Allmogens tänkesätt. Friherre Boye, H:rr Rosenblad och von Hartmansdorff talade för bifall af Betänkandet — och de slutade fig, i detta afseende med bjevs