I1s.-m 2222222c67— Bidrag till historien om Skendöda. Helt nyligen hafwa twenne händelser med skendöda inträffat, som wisa huru oförswarligt det är att ide wid wården af nyssddda personer fåfta tillbörlig uppmärksamhet, still förekommande deraf, att de icke måtte bli lefwande begrafne. ä Den första händelsen berättas sålunda: En Fru upp i landet i hög grocess, insjuknade hastigt och häftigt af strupsiuka. Mannen. hastar till närmaste stad efter Doktor. Wid återkomsten mötas de bår da af husfolket, som berättar, att Frun redan aflidit. Några påstå nu, att Doktorn strart rest till: baka, utan att se liket: andra åter, att han tagit det i ögnasigte och förklarat det för döde. Imeller: tid utställer man den döda i ett kallt rum. Nästa morgon finner man henne liggande, jemte ett barn, fom hon under tiden framfödt, i en wrå på golfwet, båda ihjälfrusna. Hwad marter hon uthärdat, och huru förskräcklig denna syn blifwit för mannen — kan man ej med ord beskrifwa. Han säges hafwa blifwit rubbad till sina sinnen. Den andra händelsen berättas i enskilt bref, och skall hafwa nyligen timat i Köpenhamn. En ung och bemedlad Fru aflider, och begrafwes. Dödgräfwaren, då locket på likkistan tillspikades, ser att den döda bar flera kostbara ringar på fingrarna. Efter jordfästningen, så snart natten inbrutit, uppgräfwer han liket igen, och aftager det höga kistlocket. J en blink reser sig den döda upp och lyftes, med hans tillhjelp ur grafwen. Jnswept i i den skrud, som kan för tillfället åstadkommas, beswär hon Dödgräfwareu art ledsaga henne hem till fin man. Under mågen faller han emellertid på den tanfan, att i stället föra henne hem till fövå Förundrad deröfwer, will hon weta orsaken till denna ommåg, vJag kan, för mitt eget lif skull, säger han då, ej låta er lefwa. Jag har gjort ett försök till rån, och skall bli dömd till döden för likstöld. Förgäfwes anwänder den olyckliga allt, för att tillfredeftål la hang å brottets följder fasande samwete, och lofwar honom den obrottsligaste tystnad, jemte en an: senlig belåning. Han är och blir obeweklig, och sträcker ändtligen med ett spadhugg den wärnlösa till marken, samt bortför och begrafwer henne i all tysthet. Nästa morgon finner en wandrande wän hennes graf rubbad, och misstänker förhållandet. Uppgråfning sker och allt upptäckes. Dödgräfwaren gripes, förhöres och tillstår fin ohyggliga gerning, samt wäntar nu det straff, en ständlig död, fom lagarne stadga och hans brott förtjenar. A — 2 an ss