— — DONAÄ— Död af kärlek. Emelia, den täcka dottern till en landtprest uti Hampshire i England, såg sig genom sin faders frånfälle försatt i den hårda nödwändigheten att taga tjenst såsom kammarjungfru hos ett fruntimmer? fom känt hennes föräldrar. Till hennes olycka besöktes hennes matmor ofta af en ung adelsman från grannskapet, hwilkens person på henne snart gjorde det djupaste intryck. Wäl försökte Emilia på allt möjligt fått att qwäfwa fin passion; men dessa ansträngningar hade den skadligaste inflytelse på bens nes helsa: hon blef farligt sjuk. Efter tufen fruktlösa bemödanden lyckades läkaren att aflocka henne dess kärlekshemlighet. Man yppade sig för Baronetten, och denne som sjelf icke blifwit kallsinnig för Emilias förtjenst, förklarade sig beredd att taga henne till hustru. Med denna förklaring trädde lås karen intill den sjukas säng. J det han omnämnde giftermålszanbudet, uppreste hon fig ifrån bädden och ropade: Taga mig till huftru? — Taga mig till huftru: upprepade hon ännu en gång, och sjönk i ögonblicket ddd ned på sitt läger. — Hur mången roman år ide anlagd på ett wida sämre, men mera tillkonstladt åmne! Naturen år dock sannast och ädlast i allt, äfwen i det romaneska. .ö —