— ——UUuv—rcnS — Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 3 Febr. Uti Ridd. och Adelns plenum den 30 Jan. gjorde Grefae Otto August Cronhjelm framställning, angående bestämmandet of er Faddergåfwa åt H. K. H. Hertigen Osear Fredric. — Så lyder Herr Grefwens memorial: Hwarje steg af en älskad Regent att allt mer och mer sluta fig till det Folk, hvars öden han leder och bereder år en handling, som gör ett djupt intryck i den frie Undersåtens bröst och fom alltid otwifwelaktigt mötes af ökade tacksamhetsbetygelser Jol kets sida. Då H. M. mår nuwarande Konung Folkets sköte förtrodde fin späde Sonson H. K. H. Hertigen af Östergöthland, wid tillfället af hans Dop, och inbjöd Swenska Folket att wara den unge Furstens Faddrar, så war detta ett skönt uttryck af en lagkrönt Konungs oinskränkta kärlek för det fria och trogna Folket; det war ett uttryck, fom säkert hos Folket till sitt råtta wärde uppskattas och fom, om möjligt wore, ökar Folkets förbindelser till fin Konung. Med anledning häraf är det jag trott, att Folkets Representanter, innan de åtskiljas, skulle åt den unge Furste, de burit till Dopet, erbjuda en Faddergåfwa, fom swarade emot wärdigheten af det fria, men fattiga Folket, fom den ena Statemagten, och fom wore ett uttryck af det fria Folkets otwungna och enhälliga kärlek till sitt Konungar hus. — Ware dock långt från mig att föreslå en. gåfwa, som skulle blifva för kännbar för mina meds borgare. Konungen har fjelf i fin Fadderbjudning yttrat, att den unge Fursten skulle i kommande ttzder dela Folkets öden, och då wi äro ett fattigt Folk, och tidernas allt mer och mer stegrade skatteanspråk icke för framtiden tyckas lofwa någon ändring deruti, få bör wår gåäfwa mätas mera ef: ter wår förmåga, ån efter wår wilja, och wi böre befinna, att en Prins, som skall dela ett fattigt Folks öden, icke bör, af just samma Folk; från barndomen wänjas wid öfwerflöd. Det år dessutom ej gåfwan, det är känslan som gåfwan uttrycker, som för den unge Fursten och för hela Konungahuset säkert kommer att utgöra det egentliga wärdet. — Man kunde wisserligen ur Swenska häfderna söka ett ytterligare skäl för oss att gifwa Faddergåfwa, då man der finner att R. St. fordom wid dylika tillfällen, brukat samma fått att uttrycka fin tillgifwenhet; men detta skäl skulle, efter min tanka, förs damkla motivet. Folket behöfwer ite förelysas af gammal praxis, för attuttrycka fin tillgifwenhet mot Konungahuset, och jag tror, att känslan hår, utan afseende på hwad fordom warit brulligt, utgör ens da motivet. — Jag wågar sålunda, med stöd af hwad jag nu haft åran anföra, hos R. St. wmörds sammast föreslå: antingen att någon af wåra Kungsgårdar med tillräcklige skatteräntor skänktes till den unga Fursten, såsom hans Egendom på lifstid, eller om detta af hinder, dem jag åtminstone ej fan inse, mötes, föreslår jag: att Stats-Ytffottet måtte inkomma med förslag,