hwilka Swenska Allmogen lefwer. Denna sats innefattar ett stort national-Åliggande: den förtjenar att behjertas. Bör ite Anders Danielsson förstå, han, fom sjelf år en Bonde, att dryckenskapen med stora stag tager öfwerhand bland Swenska Allmogen? Wet han icke, ej mindre af erfarenhetcu, ån af Catechesen att Dryckenskapen år roten till allt ondt, till kroppens och själens förderf, till kif och olycka i åktenskap, till oförnuftig och straffbar barnauppfostran, till lättja, sjukdom och fattigdom, till trätor, fwordomar och slagsmål, till stöld, rån, dråp och sjelfmord? Såg ide! att Swenska Allmogen super, emedan den år fattig, eller efter edra egna uttryck, att Swenska Allmogen insomnar i fin hemsynd, dryckenskapen, såsom en wanlig följd af hopplöshetens dwala, samt på en gång lättjans och fattigdomens foster! — utan säg hellre, att Swenffa Allmogen år fattig, emedan den super, och super alldeles omåttligt! Behöfwer jag nämna, att tid och arbete år national-wälmågans häfstänger, men att det just år fylleriet, fom förspiller båda, de onödiga utgifter, det slöseri, de oförståndiga åtgärder, som fylleriet med. föra, oberäåknade? En umkter och idog Bonde begår fig alltid; ty han har ett stort Capital i fin ars betskraft; han ärfwer dessutom sitt hemman med liten eller ingen skuld; mitt walspråk har alltid mar rit, att Bondeståndet år det enda, fom i allmänhet taget ärfwer förmögenhet; ty det ärfwer Rikets jord. Men otalige of detta Stånd supa upp fina Hemman och de få saklöst förspilla Hustrus och Barns goda, allenast de wakta sig för de grofwa brott, som lagen straffar. Hade ej fyllhundar bland Allmogen skuldsatt fina Hemman, skulle nästan aldrig en ståndsperson af medelklassen blifwit wärdig att äga en jordtorfwa i Swea land; men understundom medför äfwen det onda goda följder; ty sedan ståndspersoner ätkommit Kronohemman, hafwa de köpt skatte derpå, det merendels ingen Bonde förs stod, forrän genom efterdömet; men det wigtigaste efterdömet war, att ständspersonerna lärde Bonden att sköta jord, genom sammandrifning, dikning, jordskorpans förbränning, cirkulationsbruk och fommar: stallfodring, det alldrig någon Bonde förstod, emedan han med judisk förstockenhet wille framhärda i sina frfäders wanor. Men det förbättrade åkerbrukssättet bland Allmogen har i allmänhet allenast werkat, att den numera har större råd att idka fylleri och lättja. J mitt Pastorat bar på 3:ne år redan twå supit upp fina Hemmansdelar, den tredje tros snart följa efter; för några år sedan råddar de jag en hemmansdel åt familjen, sedan mannen redan hade fupit upp hälften; jag tillställde, att fyll: bunden fom under förmynderskap. Den förre Gästgifwaren gaf jag det lofordet, att hwad ide Tio Pre ster skulle hafwa genomdrifwit, det hade han ensam uträttat, nemligen want Glumslöfs Socknemän från Gästgifwaregården, der månge fordom sutto hela weckan igenom, samt på en gång satte sig i gäld och wårdslösade fin hushållning. Jag har bocnde på min grund en Soldat, fom år född Tysk, en nyt: ter och arbetsam karl, fom öppet förkunnar, att i hans födelsebyggd finnes icke något fylleri, men att sylleriet tilltagit mycket i Swerige sedan han kommit bit, samt att han förundrar fig hwarföre denna förskräckliga last icke motarbetas, då den alldeles förderfwar nationen. Detta en ringa mans wittnesbörd kan icke jäfwas, och instämmer med alla upplysta måns klagan. Men annorlunda dömmer An: ders Danielsson; han förmenar, att det år Styrelsens fel, att Allmogen år liderlig, emedan Styrelsen ide gjort Allmogen wälmående: annan slutsats kan icke dragas af mannens yttranden: större för: wändhet i räsonnemang har jag sällan fett under skenet af prunkande ordstät. Men anseende till åkerbrukets förkofran under 3:ne årtionden, har likwäl jordafkastningen och således i allmänhet äfwen wälmågan blifwit större än förut: men som de fleste Bönder, så snart de förwärfwat eller ärft mer än de behöfwa, merendels anwända sitt öfwerflöd på fylleriet, få tillfundas Rifet ingen winst i längden af Landtbrukets tillwext, med mindre något medel uttänkes och sättes