anwändt alla årets öfriga arbetsdagar. Dessutom år det wäl ej för den såkallade menige man skadligt, vis och för de få högt upplyfte det kan wara öfwerflödigt, att understundom erhålla en och annan wäckel e att oftare ån hwar 7:de dag tacka och lofwa Gud i templet för hans fortgående wälgerningar? BGrejs wen war för öfrigt öfwertygad, att det wore bättre, att låta religieusa former qwarstå, äfwen om de af slere anses öfwerflödige, än att genom deras borttagande, då detta ej medför en absolut nytta, möjligen uppwäcka twifwel och förargelse hos mången. Euutligen hyste Grefwen den fasta öfwertygelse, att någon ändring med wåra Sdnz och Hig: tidedagar ej wore nyttig eller borde ske, synnerligast få långe man för en sådan i i religions-utifningen ingripande ändring ej kan anföra andra skäl, ån en materiel winstberäkning, — ty den Heliga Skrift säger: Hwad gagnar det nu menniskan om hon förwärfwade hela werlden och dock toge skada fill fin själ? (Fortsättes.)