Jnrikes Nyheter. Från Stockholm dga mi Riksdagsunderrättelser till den 10:de dennas; hwaraf Friherre Anckarswärd tankar om Sweriges Förswarsanstalter synas oss åga det största intresse, hwarföre mi afwen, få midt utrymmet med Föänd wilia bereda wåra lasare nöjet att få inhämta Friherrens allmännare åsigter deraf, afwensom hwad Han or andtförswaret serskildt yttrar, lemnande till ett annat tillfälle hans tankar om Sjöförsswaret. Till en bör jan lyder definitionen på Scandinaviens sjelfständighet fålunda: ÅFörmågan, att emot allt yttre måld förfivara de fiyreljeform och de grundlagar, man anser såsom wilkoret för fin borgerliga trefnad, samt den Regentslagt, som sam wetsgrannt uppfyller fina åtagne och beswurne förbindelser till samhället; med ett ord, förmågan att afwårja elle hindra al främmande occupation och all främmande inblandning i statens inre angelägenheter. Friherren kastar e blick på de krig, Swerige fört från 1720 till och med 1809. Han finner intet enda bland dem hafwa warit ound wikligt. De hafwa emedlertid kostat derhörda summor. Swerige förkofrar fig få långsamt, eller snart sagdt omark ligt ju derföre, att dessa fruktlöst sörtärde kapitaler icke fått qwarstadna hos de skattdragande och dymedelst werka få som medel till nya productioner. Sweriges uppoffringar, jemförda med förmågan att hastigt godtgöra dem, hafw warit större, än andra länders. Swerige, fom under de nämnda an åren aldrig utan Styrelsernas wållande, en wasit dotadt med krig, skulle nu befunnits i ett mycket battre och sätrare förswarsskick, om uppoffringarna för för swaret och ansträngningarna för onödiga krig warit alldeles åfidofatta. Sriverren sortfar: Om man till massa af folket kunde framstalla den frågan, huruwida det allt framgent liksom hittils mil sortfara med samma uppoffrin gar får försmaret till samma refultater, fom de exempelwis åberopade 90 åren, sweras sakerligen dertill nej af de sunda förnuftet. Behofwet af förswarsanstalter wore wisserligen ett samhalkinråttningacne åtföljande oundmitflig ondt; men detta blef mer eller mindre kännbart, i den mån det utsträcktes öfwer gransen af ett sannt och werklic behef. Till sselfständighetens förswar erfordrades förnamligast, att anfallet more rigtadt emot den. Hwarje medbor gare lefwe Då i ett dgonblick solbat. Det kraftigaste af allt förswar låg inom folkets känslighet för krigsorsaken oc uti des eekännande af krigets giltighet. Om, efter 14 års fred de årliga anslagen ide hos oss förmått underhåll föresderne, mocket mindre fylla och föröka dem, wore fara wårdt, att antingen misshushållning ägt rum, eller a uti sjelswa systemet funnes sådana felaktigheter, att de förewarande resultaterna derigenom nödmändiat skolat intra fa. Ehuru böid att tro wereningarne funna hänföras till båda dessa orsaker, wille Frihecren för närwarande blor fästa fig mid sielfwa miktår.fytemets beskaffenhet och fölider. Om Swerige i stället för fin Carl den tolfte af För spnen blifwit hugnadt med on Statsman, oh ide hemsökts med en olanlös, blott äregirig krigare, wore me ån troligt, att Swerige genom sitt försteg på bildningens bana, inom Norden och Evrooa bibehållit sitt ursprungl på rum af politisk inslytelse och makt. Wårt land more omsider bragdt till den i politiskt hänseende mer inskrankt plata, det nu innehade. Ställningen more måhända oj få ofirbelaftig om styrelsegrundsatserna i tid rättade fig det efter. Att glömma den maktinslytelse man dat, lärer wara swårt. Stats Inrättningarne förändrade fig sallan, e lev åtminstone långsamt efter ett förandradt statsskick. Håruti funnes orsaken, hwarföre Swerige så länge sträfwå för dibehållandet af ett miltår-fyftem, fom icke mer agde någon werklia grund, sed an stöden för def uoprätthållar de steg för steg blifwit undanryckta. Man hade långe förbisett, huru man alltjemt förlorat styrka och förmåga. Så dant oaktadt hade man fiddfe welat spela en politisk rol, fom öfwerstigit landets krafter. — Friherren öfwergår slur igen til Landtsörsswaret. Han såger: Att Sweriges stående Armee ar otillräcklig för hwilken förswarspla som halsk, dr en otwifwelaktig sanning. Ätt bristen ofullkomligt fylles genom mår nuwarande bewaringslag, fan id elev motsågas. Den nuwarande bewäringserercisen år i militäårisk bildningswåg utan ändamål. Ått bewaringsynglir gen wid follda 20 år en gång i fin lefnad under 12 dagar leker med gewaret går honom, från ingen synpunkt, hwa fen mer ellee mindre tienstbar fom soldat. Den håärvå anwånde kostnaden är förspilld utan något resaltat. En be wåringsexereis några månader under wika år öfwerstiger afwen landets krafter. HWad sem uti maktigare och r fare stater tillwägabeingas genom Statskassan, måste under ett statsförhållande sådant som wWårt, åstadkommas ge nom omtankan att förena Sen mesta möjliga nytta med minsta mkiliga statsutsift. Förstå steget från Borgare elle Bonde til Soldat er rum i klaädseln. Friherren anser ide omdjligt att förmå Swenskå allmanheten till anta gande af en enkel räronalbrågt; efter millidrist form under öfwerenskommelse om någon districtskilnad, i fall de anses nyttig och behölig. Almogens länga rod kunde snart sörändras till en fortare. Soldatstibletten dr redan in tet annat, ån den i många prowinser brukliga snösockan. Det borde således ej wara omöjligt, att öfwertyga All