; (Jnsändt.) J anledning af 3 8. Committerades underdåniga förslag N:r 1 till ändring i Kongl. Maj:zts Mådiga Förordning om Prestegårdarnes Byggnad och underhållande i Skåne af d. 17 Mars 1824, der det heter: DåÅ Skånska Presterskapet troligen från äldsta tider warit förs pligtadt, att sjelfwe, utan minsta bidrag af Församlingarne bebygga fina innehafwande Prefies gårdar, funna Committerade ide undgå, att finna detta förhållande, få mycket besynnerligare, som Församlingarne icke allenast i hela det egentliga Swerige, utan äfwen i Prowinserna Hals sand och Blekinge, hwilka annars j allt annat dela lika inrättningar med Skåne, utan att man ännu funnat wisa, att Ståntfa Presterskapet för detta alldeles egna och betydliga åliggande, njuter något det minsta surrogat, och utan att man ännu kunnat upptäcka, när eller på hwad grund, detta tryckande onus på detta fått tagit fin början ; får man härmed lemna följande upplysningar: Den Helgonskyld, som en del Kyrkoherdar I de från Dannemark conquetterade Prowinser af sina Församlingar åtnjuta, är rätta och enda grunden till deras skyldighet, att bygga och underhålla sina Prestegårdar, och der sådan Helgonskyld icke åtnjutes år det oc Förs samlingarnes skyldigbet, att widkännas detta onus. Att förhållandet är sådant i Halland, wet man ej allenast af den der allmänt gällande Praxis, utan ock of Kongl. Maj:ts nådiga Dom emellan Knärreds Socknemän i Halland å ena och Kyrkoherren i berörde Församling å andra sidan, gifwen Stockholms Slott d. 9 Juli 1781, hwarest det heter: Aldenflund, då uti Gals tand en del Förfomlingar ide erlägga till deras Kyrkoherdar den I Skåne antagna Helgons skyld, utan den allenast utgöres i wissa Församlingar, billigheten fordrar, att då enligt Kongl. Utslaget d. 7 Juli 1752, på Presterskapets underdåniga Befwär, Helgonskyld uppbäres af Kyrs foherdarne till Prestegårdarnes byggnad och underhållande, de Kyrkoherdar, som icke åtnjuta Helgonskyld, böra med P estegårds Byggnad oh unde rhållande förses. På samma sätt förs pädes det I Bohuslän, och äfwen i Blekinge, fom ide bordet wara Committerade obekant: J Kongl. Maj:ts nådiga Stadfästelse uppå den emellan Presterskapet oh Admogen i Blekingen träffede Förening om Presterättigheterna gifwen Stockholm i Rådkammaren d. 9 Juni 1747, lyda orden i II 9. sålunda: DHen såkallade Helgonskylden betala de Socknar, Hwilfa efter förs ra wanligheten och Kongl. Resolutioner, den utgjort, och blifwer Allmogen deremot, enligt nu skedda öfwerenskommelse fri från Presiegårdsbyggnad. I Jemsiö Socken, warda de åboer för Helgor skylden efter öfwerenskommelse fritagne, som den förut erlagt då de med de andre i Förs samlingen swara till Prestegårdsbyggnaden;? hwadan oc Pastores i Mjällby, Gammalsiorp och Asårum, sjelfwe bygga och underhålla fina Prestegårdar, emedan de erhålla Helgonskyld och i Jemshög åtnjuter Pastor Helgonskyld af Näsums Socken, derföre måste han sjelf bygga och underhålla den del af Prestegården, som sistnämde Soten tillhörer. — Enligt den Höge Lagflifs tarens flere gånger vttrade uttryckliga mening, gällande Praxis och fund analogie böra endast de Korkoherdar i Skåne, som niuta Helgonskyld af fina Församlingar sjelfwe bygga och unders bålla fina Prestegårdar; men i motsatt fall bör detta onus i likhet med hela det öfriga Swes rige tillhöra Församlingarne, och är det ett missförstånd af Författningarne, att annorlunda tillgådt, oc synes nästan fom Regeringen trodt, att alla Kyrkoherdar i Skåne njuta Helgons sryld, fom lifwäl aldeles ite år förhållandet.