——— — ———— —ä—ä— — — —— — — — — — — — — — — —p2kd -— — Då wi I detta Blad N:r 74 infördt ett ur Jönköping Tidning hämtadt dfwerfåttninges fragment af det Program fom H:r Professor J. O. Höiier i Upsala utfärdat wid sista Reftorss ombytet derstädes, så anse wi det äfwen wara mår pligt att meddela wåra Läsare del af nes dansiående H:: Peofessor Höijers i Journalen för d. 21 dennas införda egna öfwersättning af of samma Program, belst denna i många afseenden är skiljaktig med ofwannämnde fragment, och YÅr Prof: forn dessutom förklarat att han helt och bållet ogillar detsamma såsom fromfiåls lande en i alla afseenden falsk afbild af sitt original. Efter att hafwa förklarat sin barm öfwer en så oriktig och wanstäld öfwersättning samt tillika bewisat öfwersättarens stora och mänga misstag, yttrar 5: Professorn: Sedan författaren i berättelsen om åtskilliga, Akademien på ett närmare fått rörande, bändelser öfwergått till de obehagliga uppträden, hwilka utgjort det egentliga föremålet för den anonyma öfwerfättarens uppmärksamhet och bearbetning, fortfar han sålunda: Dörjan af året, och den närmast följande tiden, war skäligen lugn, oh tycktes mera lofwande för det tillkommande; men snart utbröt tet onda utan all blygsel. Wåld, utöfwadt mot swaga och wårnidfr, hemfridskränkning, dörrars uppstötande, ströfwerier oh frårmytslins gar nattetid på gator och torg, handlingar och utbrott af en grof sinnligyet, hafwa följt tätt på bwarandra, och fnappt har dom öfwer ett brott blifwit fälld, innan det warit nödigt att anställa undersötning om ett annat. Lagen och rättwisan hafwa måst framträda I fin almwars sammare skepnad. Från det Akademiska samhället hafwa ej få blifwit på en tid aflägsnade; flere tilläfwentyrs warit förtiente af samma öde, ehuru de ej blifvit ertappade, eller med fula skäl förwunna. Det sämsta är, att i dessa förbrytelser ej funnits något drag af mod och forns tida beroiåm, utan blott spår af wildhet od ett lågt finne, Är då Staten frätt i sin innersta märg? sår dygden alldeles biltog ifrån wårt fädernesland, och skola wåra uppfoftringåsanftals ter ej emottaga eller skicka från fig andra ån med laster besmittade ynglingar? Himmelen af: wärje detta! — Men i hwarje talrikare förening af menniskor gifwes det några som utgöra dess drägg, och det beror af omständigheternas olika skick till bwad grad denna drägg uppröres och spriter en widrig ånga; hwarföre ock hela massan af den ftuderande ungdomen för några sjelfswåldiga lättingars skuld ingalunda förtjenar att med fmådelfer och wrånga beffyllningar säras och sönderslitas. Wisserligen, om en sådan lastbarhet wore allas gemensamma tilhös righet, skule en få talrik ungdom ej funna styras med annat än wapen, och wår lida stad lås ge redan längesedan begrafwen i rulner. Dock wele wi ej neka, att de wanartigas antal på olika tider fan omwexla, oh i mer efter mindre mån ökas och tillwexa ) af orsaker, dem mi för det närworande äge hwarken tid eller assigt att uppräkna och pröfwa. Blott en enda, och densomma, såsom of spnes, af wigt, må det tillåtas of att widröra, på det att genom upps aiften af det ondas främsta orsak, botemedlet äfwen lättare måtte finnak. Mera än någonsin fika i wår tid ynglingar att intränga i det Akademiska samhället, och ju snarare det kan ske, ju förmånligare blir det af dem ansedt. Här samlar sig således en flock af sädano, som äro omogne för det Akodemiska lifwet, oskicklige att leda sig sjelfwa, och otålige wid arbete. Men ju trögare och obereddare man år för själens njutningar, ju benägnare år man til laster och grofwa sinniiga nöjen. Inom fort sälla fig för likhetens skull i feder, sådana förlorode, och nästan utan hus och hem lefwande tilhopa, och dem emellan uppkommer en täflan i laster. Men om de, fom söka inskrifning bland den Akademiska ungdomen, underkastades en noggrans nare ån den nu möjliga; och på en oombytligare grund hwilande, Admigionseramen, fomt för okunnigbet i fludier oftare tillbakawistes; om de aldrig dertill framsläpptes, utan att förut HafNY Ostta AEn ee. fPNÄA2 FMAu le PP MM AA we 8 F MM mm a om om mm