Wen den tidepunkt inträffade, då klostren upphäfdes och såldes, och det ifrågawarande råkade i händerna på en köpman, fom också war en ganska god och hederlig man, men fom bas de helt andra begrepp om wälgörenheten, ån de heliga fäderna. Han hade påbörjat en mängd förbättringar och nybyggnader, och snart började det trota arbetsfolk. Wed anledning deraf, och då han uträknat, att på en månads tid omkring sexhundra tiggare kommit att anamma de wanliga almosutdelningarna, upphörde dessa på en gång, od han gaf ide mera en fyrk åt nås gon enda usting. I det frådet föreslog han åt alla ankommande tiggare, aft arbeta hos hos nom, för 50 sous om dagen (den högsta dagspenning fom då gass). Ada swarade med en mun, att de ide funde gå in derpå, emedan de ide ägde några werktyg; men wår man, fom war beredd på detta swar, hade genast werktyg i beredskap åt dem allesamman. Somliga swarade då rent ut, att de förtjente mera på att tigga: andra lofwade komma igen, men syntes al: drig mera fil; några få, fom skämdes för att säga nej, började arbeta, men tröttnade upp på de första twå, tre dagarne. Snart fanns ingen enda synlig af hela tiggareshopen, sedan man bortkört några fom wågade pocka på allmosor. Emedlertid, när folket såg att det war ollvar med hans yttranden och propositioner, antogo de småningom hans förslag om arbete; om fluts ligen blef orten befriad ifrån Heta skaran af landsstrykare och dagdrifware, fom förut jemt od samt belägrat inwånarnes dörrar. Det gifwes I sanning ingen nyttigare medborgare, ån den fom uppmuntrar och förmår den fattige att arbeta, då deremot frikostigheten, utan urskillning utöfwad, gör mera ondt än sielfwa armodet, ty bon under)håller lättjan, en mor till alla laster och all uselhet. ——— ——— — —ä cc— — — —ä— —ä— — — Ett Ovtiskt VanoramasKFKabinett förewises på hbärwarande Theater under loppet af