rad och Jnspektor å Säteriet Wrambs Gunnarstorp i christiansiads Län och Södra Åsbo ärad. ö För min enskildta del behöfde jag icke bekymra mig öfwer den oförrätt desse Herrar mig tillfogat. Mitt hämndbegär är ej heder få fort, att jag, I oh för deras oblyga oh olagliga försök emot mig, önstar all den hämnd, hwaraf de werkligen gjort fig förtjente. De bafwa tilläfwentyrs trodt, att De, få wäl fom jag, äro boende i en få aflägsen del of Rifet från hufwudstaden, att klagan öfwer de oförrätter fom de sbkt tillskynda, ide skulle funna af mig fram drag, ö De hafwa kanhända äfwen förmodat, det jag icke skulle wågat klaga öfwer sådane Ser: rars åtgärder, hwilka brukat despotismen i högsta grad, samt fatt fig öfwer all lag och ords ning. 8 Jag fall wara helt enkel i framställningen af den klagan jag måste anföra öfwer sdessa Herrars handlingssätt, emedan det, så widt mig angår, talar för sig sjelf emot dem. Herr HofsKamreraren od Klockaren O. M. Hendberg aflemnade en under den 10 Juli 1824 daterad skrift tid Herr Hof:Kamreraren och Kronofogden Christian Billing, med anhållan om handräckning til mitt ufwräfande från Utsockne Frälsehemmanet Mir 1 1-8:dels mantal Körslätt. — Herr HolsKamreraren od Kronofogren gaf den 12 i nämnde månad och år ordres til KronosLångmannen Granroth, att den sålunda äskade handräckningen meddela. — Herr HofsKamreraren Billing widtog nu en åtgärd, bwilken icke eng någon Konungens Befalningss hafwande skolat måga, om han kändt lagen och welat följa den. Uti ir Capittet 3 5. UtförningåsBalfen stacgas, att ingen Betjent, fom under Konungens Befallningshafwande lyder, driste fig, att göra någon utsökning, der han ej bafwer fin Förmans befallning, — Samma Cavitels 7 4. 2 moment innehåller: Öfwerskrida de (nemligen Kronos Betjente) af sjelftagen myndishei, eller efterfåtta det, fom dem i hwarje mål befaldt år, eller för weld och winning någon sat lindra etc. ö 18 Capitlet 4 . Missgernings Balken föreskrifwer answaret för dem, fom förolämpa nägon af Konungens Embetsmän, enär de äro stadde i Embetå: och tjenftesårender ; men fame ma Capitel och . säger och I sista mom.: Göra de sjelfwe i Embetsärender wåld eller orätt med ord eller gerning, linge i tweböte mot det, fom eljest I thy mål stadgadt år. Widare får iag anmärka, att Herr HofsRamreraren od Riddaren Billing handlat rokt emot Kongl. Brefwet den 21 Juni och Kongl. Kammar:Eoeali Cirkulär d. 24 Jull 12792, Kongl. Förordningen den 6 April 1810, samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns Priwilegier de 16 Off, 1723 Ä. 18. Ämnet, fom jag härmed anmäler till H:r Inffitiå:Ombudsmannens lagliga uppmårkffams het och beifran, kunde gifwa anledning til mångfaldiga reflexioner ; men för dem blifwer nog tilfälle, i händelse den ene eler andre af Herrar HofeKamrerare wåga sig ut på fältet, och söka förswara de åtgärder, de behagat widtaga. Bilagan, fom åtföljer denna enkla skrift utmärker nog tydligt om min klagan år gruns dad eder ide. Jag utbeder mig emedlertid det af hwad Herr Justitiä-Ombudsmannen i detta mål widtager och förbehåller allerödmjukast att få yttra mig öfwer de förklaringar Herr Fuftirikä-Ombudåmannen fan anse nödigt infordra. Stockholm d. 24 Augusti 1828. Nils Pehrsson. Om, enligt hwad man förmodar, denna skrift eller Ansökning är enlig med sanna förs hållandet, få torde man ide utan skäl göra fig förwissad, att Herr Justitie-Ombudsmannen med alfwarsamhet handlägger Ärendet, fom i sinom tid lärer blifwa ett föremål för Riksens Höglofl. Ständers öfwerläggning och Beslut, til forekommande af FrålfesBöndernas fortfarans De mibhonsf;na