Swar på den lila Samwetsfrågan i Nyare Hetlfingborgs Poften N:r 72. (Jnsändt.) Jag har det lilla felet, jag kan icke neka det, att jag år alltid illa hörd, oh det ifonners bet of Fjug:re. De st ckars skälmarne, de äro få beswärade af min röst, att de fly så snart de börarden; och funna ce intet på annat fått undtomma, få föra de att wända min uppmärksamhet på någon annan, att de sjelfwa emedlertid må hafwa lugn; men få bänder det rått ofta, att når de fom wärst angripa andra, deras egen swaghet säfrast röjes. Detta war til A0mänbes till ett annat? dii bugtar Er ju likasom haren, då ban jagas af örnen; och till slut lär Ni wäl också nilja imitera honom, når han gömmer bufwudet oM tror fig af ingen sedd, för det att han fjeli fer ingen. Hwarföre håller Ni Er intet wid Era öfwerröstningar och wisar, att jag haft orätt når jag kaåat Er en sladdermund, en skamlös ljugare ? Hwarföre tvingar Ni mig icke att återkalla mina ord och att sätta ett D framför mitt namn? Ni bekänner, att jag har rätt, oh att Ni står beskrifwen i de anförde raderne ur Plautus; eller brvarföre förftåls ler Ni Er tu på nytt, fom Ni hade Er bekant ett annat ämne, hwarmed Ri will bortblanda det förra? Det är med mig Ri bar att göra — Ni wänder Er således orätt emot tredje mun, — ech hwad år det wäl Ni, med Er trowärdighet, har emot honom att påminna 2? Ri flagar på En, att han fom barn emottagit subskription på en bof, den han ännu ej utgifwit. uUtgifwer hun boten och Subskribenterne få fina exemplar, få handlar ban ju aldeles oförmwites ligt. Få de ide boken, få funna de ju ide fordra mera ån fina pengar. Att någon fordrat, men ej fått fin rått, bar Ni, med al er raffbet ide wågat uppgifwa; — och för öfrigt hwad angår boken Er? Såwida den ej skall innehålla smicker för ljugare och Rabulister, lärer den icke kunna intressera Er. Är det en Komedi bör Ni frukta den. Hwad den angår, som Ni får ger hafwa blifwit uthwisslad of Konstdomare, få ifall Ni med Konsitdomare menar dem, fom konsit la med fina Embeten, det är dömm a på konst, eller-nyttja lag och lag: stipning till lefsaker för fina förderfwade hjertan, torde Ni iden punkten hafwa rått nog; men i öfrigt wittna Edra wrängda framställningar, att Ni sjelf är en orm vå kunskapens träd. En sådan fan ide uthwisslas — bang lila ormhufwud skall söndertrampas; och efters som jag kommit att förtörna Er, och Ni kanske har brist på böcker, så will jag, om jag får wera Er adress, skicka Er ett par. Ni skall få Majoragii Oration emot Försmädare och Bale dantare, samt en Christelig Predikan, i anledning af det åttonde budet ; och tid Er uppmuna tran will jag slutligen nämna, att ehuru Ni skrifwer wackrast, när Ni intet skrifwer, och är