— —56— AABA3 33—2 —k26 —WIh O0O —— w—— — J anledning af Caroliniana. (Jnsändt.) Om än Jns. af Caroliniana har, liksom författarne till de Akademiska skriftwixlingarna, rätt i det hufwudsakliga, så torde Wederbörande likwäl pröfwa rättwist, att förslagsmakeriet förtjenar icke särdeles förtroende. J lika måtto, ehuru han har rätt i sin anmärkning om det för Lunts Akademi oförmänliga och föga uppmuntrande i Prof ssor Ekenstams rättighet att såsom tjenstgörande wid Linköpings Gymnafsium likwäl hafwa löntur wid Lunds Uniwersitet; få har ändock den nye Carolinen få mycket mindre rått i fina personliga inwektifwer emot nämde Pros fessor, ywilken flere Literatörer redan långe känt, ide blott såsom en ganska arbetsam och lärd, utan äfwen såsom en ganska hederlig och wältänfande man. Den uppgifna Disputationsakten är längesedan glömd, och den både emot Tit. Ekensiam och Tit. Heurlin insidiösa not, fom Tas roliniana innehåller, fan, utan att någonderas heder kränkes, dermed beswaras, att hwarken den förre giort anspråk på att wara stor Latinare, ej heder den sednare, att wara stor Theolog. Men båda hafwa i det Hela af sin Literära bana tillräcktigen dokumenterat sig; och al fmås delse emot Tii. Heurlin fommer nu försent, sedan han i det offentliga lifwet wisat fig wara en siörre man, än att en Disputationsakt, och en bättre eller sämre Dissertation kan afgöra hans wärde. Men fan det ide wara nog peroreradt om de Akademiske Lärarne, Professionerno, låns turerna och Jnstitutionerna? Likwäl torde ännu något wara att anmärka om Lunds Akademi, och något, owaruti man bör funna hoppas rättelse; emedan denna ej påkallar några Gtatss anslag. ö Anmärkningen angår sättet, hwarpå den Akademiska ungdomen i allmänhet begagnar den dyrbara lårostiden. Under de lediga stunderna lekte fordom ynglingarna boll, slogo trilla på sandgatan od mera sådant; detta war en Grekisk, en Romerft uppfos striingssed; nu deremot, såsom det förljudes, spela de fort och hälla punfdfalafer, ide blott under leftionstimmarna, utan äfwen om nätterna; denna sed torde tillhöra den fina werldens ädlare bildning ; man mill meta, att Akademiens Senior Herr Dir Hylander inom sielfwa Lärowerfet gjort allwarlig påminnelse deremot; Men det menas, att desamme, fom gifs wit ynglingarna ett efterdöme och wunnit deras penningar, också lemnat dem ett förswar, så att saken förfallit: dock torde denna förklaring wara alt misstanka. Men wisst är, att föräldrarna sända fina söner till Lund, ide för att spela kort och förs störa mynt, utan för att studera och taga examina; desse föräldrar öfwerlemna dem ur sin band åt Herrar Professorers wård och tillfsyn; de känna, att det uppgifna sjelfswåldet och mifs bruket bör funna förefkommas i kraft af Akademiens redan bestämde konstitutioner. Ty hwar Nation har icke blott sin Jnspector, utan äfwen en Curator bland Adjunkter och Docenter; en sådan åligger, att tillse, bur de Studerande inom hwar Nation anwända sin tid: hwad är wål eljest de Akademiska Jnspectorernas och Curatorernas bestämmelse och skyldighet? hwartill skola de wäl såsom sådane eljest tjena, om icke til handhafwande af den Akademiska disciplinen? ger då ingen annan Akademisk difciplin rum, än den att förekomma grassationer och slagsmål på gatorna, i hwilket fall hela disciplinen låge i waktkarlarnes hand? Hwilfet är bäst, ans tingen att de lifliga ynglingarna taga frisk luft och rörelse genom sina gatupromenader, eller att de sitta inne på kamrarna, att spela och supa? Kortligen: skola ynglingarne, som ännu icke äro förhärdade, utan endast — förförde, icke genom disciplinen kunnn återbringas till flit och sedighet, då man wet, att det ungdomliga hjertat tager lätt intryck, att vnglingarna lätt falla, om de lemnas utan uppmärksamhet åt sitt öde, men också snart återwända, om de förs manas, samt om tillilla bufwudmän nen ställas under särskilt uppmärksamhet? Förgäfwes Åbes rope man, att en slik uppsigt år Jnquisitorisk, eder att Nobiles ej hös ra fill någon Akademisk Nation, och således hwarken stå under Jnspector eder Curator! J