MMMM — ———V anledning af det i N:r 64 af tera Missif af en Pas Adjunet från Blekinge till närheten af Lund. fors Wönmi (Slut från N:r 68.) Då wi nu utgå från denna sats, att Hågw. DomsEapitlet ständigt solliciteras art ån til en, ån till annan Kyrkoherde missiwera SjelpesPrefter, få funna mi wäl å ena sidan Meds: gifwa, att en missiwerad P:eft står under samma suberdination, som en Militär, hwilken får uppb ottsorder: han måstene ml igen lyda; ett fådant förbållande mellan förmän och underhafwande torde tillhöra all samhällsordning; men om eljest någon lifhet ägde rum, skulle DomsCanpitlet icke befinna fig i den förlågenbet, fom ofta år fallet 5 ty man wärfwar eller fons skriberar Soldater, man inga Prester; Soldater har man i fredstider nog af; men på Prester dar man deremot b ist: ja, denna brist börjar blifwa få stor, att utan twifwet det missif icke ägt rum, ywilket gifwit avledning til det offentliga yttrandet, derest wederbörande wid dfwers räfnandet af de disponible KHjelpiePrefterne trott fig bafwa någon annan utwäg: fortligen brist på Prester börjar årligen tilltaga, så att nämde förlägenhet för Kyrkoherdarne att erhålla medhjelpare och för Dom-Eapitlet,att funna förse dem med. sädana, jemwäl årligen tilltager. — Att således ynglingarne icke gerna wälja Presteståndet, lär förefalla mången underligt, då Presterne anses så wäl lönte, att de wäcka sådane Embetsmäns afund, bwitta, utan att funna latin, likwäl per fas et nefasicke hufwa större inftomster, än Presterne af sina lagliga råttigs beter. Men orsakerna till denna brist äro många, somliga af den egenskap att de hwarken pöre eller kunna sörändras, andra af den art, att de näppeligen fanna afböjas, slutligen några af den beskaffenhet, att de både böra, kunna, och en gång skola förhindras och utrotas. Det första slaget består deruti, att Presteståndets lärdom och kunskaper måste wara wida större, än Juristers och öfrige Embetsmäns; således afskräckas månge ynglingar från att blifwa Prester, s äonseende ti det många studerandet, fom dem åligger; det andra slaget utgöres af mwifa yttre omständigheter i offeente på Presters berordran; Comministersbanan är hwarken lönande, mun trande, kysande eller ärofull, och wanligen erhålla Presterne sent befordran, med mindre de mas rit anstälde wid Akademien. Det tredje slaget tillhör en förderfwad tids infräftning på Kyre fans område. Jngen hatar Hlerarki och Prestwälde mer än Jnsändaren, och just derföre, att Jnsändaren få mycket mera wärderar Religioneus belgs, och def wättares rärtwisa beskydd. Jnsändaren har ofta skrifwit emot den nya ilososiens Hierarkista principer, men måste beklaga, att ytterligheter äro menniskoslägtets swaga sida. Kan då icke en lycklig medelwäg sinnas, emellan Prest.rskapets defporism eller def förtryck och lidande 2 — Wisst är, att brist på Pres sier bärleder fig ide från någon hård behandling af deras fömän, utan dels från de twå slags orsaker, Jnsändaren redan uppgifwit, dels från det tredje floget, som Jnsändaren nu går att uppgifwa. J fordna dar, då ännu den goda Lutherska Reformationsandan lefde, hwilade hela ANmogens förtroende wid fina Presters fromma, hjertliga, wälwilliga, uppriktiga, faderliga bandledning: då ägde ett slags familjeförbållande tum emellan Presten och hans åhörare, såsom emellan fadren och hang barn, Så år det ide mera, Ar det Presterskapets fel, eller oc tides bwarfwets? J Staten har uppkommit ett femte stånd, fom man fordom aldrig wisste af; ett stånd ar Lagkarlar, utan aft. wara Embetsmän, fom af fomlige falas Bondadwokater, bwils 2 — or mo Ye Z. felfAmr MenninnoetmåÅn ANAR A... sk : Ö1:4