J anledning af det i N:r 64 af denna Tidning omförmälta Missif af en Par stors Adjunkt från Blekinge till närheten af Lund. (Jnsändt.) Jnsändarens afsigt är ingalunda, att förswara Wederbörandes rättighet, att fram och åter esomof:ast etter godtycke missiwera Hjelpe Prester från Blekinge til Ståne, ot twertom; ännu mindre, att rättfärdiga den åtgärd, som blifwit wiotagen till förfång för den Kyrfohers de, fom måste enfam fara i Socknedud till fina åtta dar I Blekingska skärgården, på en tid, då efter def egen uppgift, sedan nyåret etthundradetretton personer aflidit i hang Pastorat. Inse sändaren fan ej annat förmoda, ån att närmare förhållandet måtte i anseende till aflågfenbes ten hafwa warit obekant. Men Jnsändaren är likwäl fullkomligt öfwertygad, att både nämde olägenhet, och många ondra större och mindre i mifif-wmågen härleda fig från en orsak, fom ide Högw. TomsTapitlet år i stånd att hjelpa, en olägenhet, fom bar en djupare grund, och bwardfmer Jnsändaren utbeder sig tivåtelfe, att få anföra fina oförgripliga tankar. Wi wilja framgå med förståndets logiska bestämdhet, således ifrån wissa satser, hwarom man är öfwerens. Det lär säledes wara medgifwet, att Kyrkoherdarne i Stiftet tillita Högw. Dom Capitlet, att erhålla medhjelpare i Embetet: I sordna dar war det mera öfligt, att Pas storerne ensamme bestridde fina göromål: det härledde sig derifrån att 1:o man fick i allmänhet tidigare Ystorat fordom, Hå Resignationsrättigheten gällde, 2:o Pastorerne hade mindre att g5s ra, emedan samhälls förhållanderna woro fordom icke få inwecklode och mångfaldigade som i wårt tidehwarf, 3:o folkmängden war fordom icke så stor och Presterliga göromål, äfwen ceteris pa; ribus. tilltaga genom felsökningen. Tilläggom 4:o att i wår tid belsan år mindre härdig, få att ålderdomen tidigare ån fordom inträffar, bwarigenom Kyrkoherdarne förr tröttna i sitt mös dosemma fall, och således förr beböfwa medhjelpare. Den tiden Kung Carl red från Turkiet til Stralsund, eller från Norge i kallaste wintren til Lund, bade man och månge Prester, fom i raskhet liknade en Stobäus i Stoby, hwilken wid nittiofem års ålder red emellan Kyrkorna och i socknebnd. Det war densamme, som war Fader till den namnkunnige Prof. Andreas Gtos bäus (öfwer hwilken Rydelius höll sitt makalösa Latinska Äreminne den 22 Juni 1715), od således Farfar til den General Stodäus, fom blef fången wid Pultawa, och hwarom finnas flera intrassanta underrättelser i Carl den 12:tes Krigare af Ennes. Skulle I öfrigt den otros liga berättelsen om Stamfadrens dugtigbet misstros, bänwises den klentrogne tid Gezelli Blos grafiska Lexicon. — Orsaken tid detta aftagande bos Nationen I allmänbet, Har mången welat föka i den uppgift, att under Carls 18såriga krig kärnracen af Nationen dog ut; men om så är, gäller detta dock icke om den del, som utgiordes of Presteståndet; ty Presterne drogo icke i fält, ej heller deras späde söner, fom werte upv till mån, och blefwo stamfäder för en stor del ef närwarande Presislägter. Wi för wår del bålla före, att de pravatio naturalis ligger i uppfostran; wi torde en annan gång få tillfälle, att uppgifwa skälen. Emedlertid stadna wi wid den safs, fom wi lagt til grund för wårt ämne, att Kyrkfohberdarne äro angelägne om meds hielpare, på ofwan uppgifna grunder, samt att Högw. DHomsEapitlet äfwen finner det wara af behofwet påkalladt. CKFgortfättes.)