Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 9 Aug. Ssenska Postwerkets liqwidation of betalningen för utrikes bref wenå befororande öfwer Kongl. Danska staterna, bwilfken hitintills fett genom hår uppköpta, oh vå något handelsbus i Köpenhamn i NifgsBanfz-Daler dragna werlar, kommer, ent gt ett af Swenska Konsuln i Helsingör, H:r Åhman, gjordt förslag, att hädanefter direkte genom Konfulns försorg werfs ställas mid hwarje qwartals slut; hwaremot Konsuln, efter att hafwa hit insändt Danska Pojts Direkts tionens qwitto, äger rättighet att på Öfwer Poft-Direktionen härstädes, med 8 å 10 dagars sicht ans wisa beloppet efter den mid betalningstiden i Köpenhamn. gållande furs. För en dykt liqwid har Konsuln betingat fig en procent i vrowision, men sådant oakladt, lärer, enligt uppgiord kolkul, det föränorade liqwidationssättet, åstadkomma en besparing för wårt Postwerk af omkzing 500 Rdr B:ke rligen. Hernösand d. 24 Juli. Under loppet af förliden winter samt innewarande sommar hafs ma denna stadens inwåaare haft många tillfälen att höra slerahanda slags musik. U:om de mans liga Soirsgerna, fom bliiwit anställda of hår boende amatörer, hafwa flere resande artiffer hår låtit böra fin förmåga. Först hitkom H:r Jean Henry, från flere landsorter i tidningarne nämnd, då man åfwen bär fid tillfäle att rätwisk beundra hans utomordentliga färdiahet att på en gång flå flere trummor. Sednare ankom Kongl. Kammar:Mufifus H:r Meyer, medförande ett här först al drig hört infirument, Glasharmonica, hwars lena och rörande toner, liknande hwiskningar från en ospnlig omswäfwande andewerld, om de ån ide särdeles werkade på dem, hwilka mera älska det bulrande, likwäl säkert i något ungt sinne torde, åtminstone för ögonblicket, bafwa wäckt slumrande dm ma känslor, eler i något annat minnen från en ungdomlig, bildningsrif sntasi. J slutet of Juni månad hitkom derefter Ö:r Scöwartz, engagerad wid Kongl. Kapellet i Stockholm, hwars utmärkta sticklighet på Biolin man då fick tilfädde att lemna ett rättwist od wälförtjent bifosl. Sist hafwa wi bår sett Mufif-Direftdren H:r Hohman samt Kongl. Kammar:Mufifus H:r Anton, den förte, utom fina mångfaldiga öfriga musikaliska talenter, ägande en bögst förwånande färdi ht att blåsa Trums pet, och den sednare med en skickligyet art blåsa Woldthorn, fom sällan lärer funna öfwerträffas. Här, owanda alt höra något sådant. (som, utom af denna artist, i Swerige sällan lärer få höras). men med finnen för den sköna konsten, beundrade man, ända til förwåning, wmöåjlicheten att från samma instrument, Trumpeten, funna framtwinga, Smfom jå ömma och fimåltonde tener, så hastiga passager, få rena oc diupa fal, ett sådant crescendo och diminuendo, samt ömsom åter så skarpa och stridslockande ljud, fom de bwilka H:r Hohman åsladkom. Likså kunde ingen werklig musikälskare utan den angenämaste känsla höra H:e Antons sköna somt med utwald smak od konst utförda YB0ds bornsflyten. Det angenäma od anfpråkaldfa i dessa jistnämnde Herrars enskildta urngängessätt tills wann dem dessutom wälwilja under deras närwaro och saknad mid deras afresa, hwarför man helt naturligt önskade det nöjet att ett annat år åter fe och böra dem här. — Men, i samma ögonblic då detta skrifwes, undfägnas hela orten med en ännu bögtidligare musil, än all den ofwannämnde: Toner för själen, ehuru ide för örat — bländande liungeldar — framskjuta ur de swartbiåa molnen; en paus söljer — sedan tutti, en dubbel åska dundrar majestätiskt öfwer hwalfwet, så ott grunden darcar, och själen waknar til höga tankar. Ett warmt regn flödar susande öfwer jorden, fom förnt