—— T Dvaö.—— — inS KJ 7.:— Caroliniana. (Fortsättning från N:r 63.) Man kunde wäl tro att den som hade rätt att göra en mening gällande, icke alltid skulle motstå frestelsen att begagna den; men werlden älskar exempel, — de tala starkare ån gruna der, och man bar i werkligheten få många brister att afhjelpa, att de fom ligga i möjlighetens famn, icke få funna beaktas. Smdtligen har i frågan om gråcoslatintfa adjuncturen den neglis gerade möjligheten presenterat fig fom fullwuxen werkligbet, oh Litteraturens wänner funna wiferligen icke halla honom, fom föranstaltat publiceringen af de intressanta digcufionerna dfs wer förslaget, nog räkning för detta nyttiga företag. Man är häraf i tillfälle att fe, huru samwetsgrannt alla närwarande ledamöter af Faculteten gjort fig mödan att etablera ett oms döme öfwer de företedde prof afhandlingarna. Det år möjligt, att det mar med särskilt offer ende på Professorens frånwaro i den ena af de wetenskaper, afhandlingarne skulle angå, fom de gripit fig an med detta arbete; men det år lika möjligt, att sedan uppmärksamheten blifwit månd på det answar, ywari hwarje ledamot flår för Facultetens yttrande, det framdeles blif: wer en lag, som man här ansett som undantag, att hwar och en genomgår och granskar de arbeten, öfwer hwilka Faculteten skall yttra sig. Och hwem ser icke, hwilken förlust det skall medföra hwar och en wetenskap, om dess Professor, för att ostraffligen uppfylla sin pligt såsom facultetssledamot, soll ide blott wara nödsakad att genomgå alla tractater, fom föreläggas Fas culteten, jemföra alla deri förekommande citater, annotera alla fel, som kunna hafwa insmugit fig genom auctors eller correctors inadvertens, etc. etc. ) utan ock dela en inskränkt tid mellan få många wetenskaper, ar ywilka han bädanefter ide fon med godt samwete wara främmande i någon enda, för att ändå förstå något af det han skall bedöma. Hwilka dagar och nätter skola på detta fått funna räcka til för en Professor 2 Huru länge skall en manlig menniffos förmåga flå ut med ett sådant fläng? En enda wetenskap bar gjort mången nog af; och fan wäl någon tro, att den förlust, hwarie wetenskap skall lida genom fin mang pligtenliga diftracs tioner, blott någorlunda uppwäges af det parti, den fan draga af de öfrige8 Fransyska visiten? För wår del anse wi knapt något wigtigare för wetenskapernas trefnad ån afskaffandet af en ina rättning, som så direct går ut på att störa det intima förhållande, som bör wara mellan dem och deras mån, Wisserligen må man hafmwa sina skäl att finna det bet änkligt, att härutinnan sätta til hwarje Professor i den wetenskap, vit afhandlingen hörer fom skall bedömas, ett förs troende, som åtminstone hittills, så länge wederbörande kunnat twå sina händer i Facultetens skuld, icke alltid synts förtjent. Wi skulle ide beller bygga alltförmpcket på, att hela domares answaret flyttades på en enda medlem af Faculteten; för den, som wet att taga sin del af ans t ) Man fåge ide, att detta år småsaker, fom ingen Professor bekvmrar fig med; mi tro, att ehwad man ån år, man får wara desto nogare med slikt, ju mindre man fan pencetres ra hufwudsaken. För öfrigt hänwisa wi til Handlingarna,