Utdrag af ett bref från en Resande. (Jnsändt.) — — urnorr mir resa från Carskrona til Ystad fom händelsewis en munter bons de från Forkerla Socken i Listerby Pastorat att skjutsa mig från Stilinge Gästgifwaregård till Ronneby. Han omtalade den flora dödlighet, fom någon tid herrskat i Blekinge, och fom åf wen sträckt fig tid sjeltfwa Presterskapet; han nämde Östberg, Lindquist, Aman, som alla dött uti fin bästa ålder af den gängse farfoten. J fädant afseende förundrade han fig, att Prester befalltes från Blekinge til Skåne, der han trodde tjenstgöringen ej war få beswärlig. Han nämde, att medhjelparen blifwit tagen från Kyrkoherden i den församling, der han bodde, en 68 års man, fom ban hört haft en mödosam tjenstgöring i fin ungdom, och nu förestod ett nog beswärligt Pastorat, hwilket utgjordes af åtta i hafwet bebodde dar, af hwilka en låg en hel mil från Prestegården, och hade omkring fyrahundrade menniskor. Denne deras Kyrkoherde has de, fortfor bonden, af en man, fom kallas Consistorium, bläfwit beröfwod fin omistelige mede bielpare helt oförmodligen, och utan att få någon annan i dess ställe sig tillsänd. Herren tors de tilläfwentyrs känna, sade han, att isynnerhet i detta Pastorat warit mycket sjukligt och döds ligt, så att sedan nyåret etthundradetretton personer äro döde, oc att sjufdomstihståndet ide ännu upphört, fan slutas deraf, art fer perfoner inom åtta dar nyligen blifvit begrafne. Wår gamle Själe förjare, fan Herren tänka, war utan någon Hjelpeprest från Michaelistiden förlidet år fill sistl. Långfredag, då den nu åter bortreste hitkom. Att wår ålderstegne Kyrs koherde hade behöft denne man, fom få fort blef honom fräntagen, det wet Gud, od) att mi bönder önskat behålla honom, derom wittnar det offer af 100 R:dlr, fom wi gåfwo honom fort före fin bortresa, i hopp att binda honom närmare till of. Han mille blifwa qwar hos of; Kyrkoherden och wi wille behålla honom; men han försäkrade, att han måste resa, antingen han wille eller icke. Han hade fått ett papper, och det bade sådan kraft, fom når en Militår får uppbrottsorder i krig: detta kunde ingen af oss bönder begripa 3 wi trodde i mår enfaldighet, att når Kyrkoherden och Medhjelparen kommo öfwerens, och wi med ett offer wisat wår måla wilja, och förklarat of nöjde med honom, få skulle ingen funna taga honom från oss od mår Kyrkoherde; men han måste ändå fara åstad, liksom han wore hämtad med kronoskjuts, eller fruftade att blifwa det. Säg mig gunstige Herre! hwad Herr Consistorium är för en man, som kan hafwa så stor makt och myndighet öfwer menniskors frihet och wälfärd. Han år, fwas rade jag på skämt, liksom Moses, en trogen tjenare, fom skall föra Jsfraels folf utur Egypten, och alla de fom sätta fig honom emot, skola liksom Pharao i röda hafwet fördränkte warda. — Det more rått wäl få, inwände bonden, har den Herren sådan makt, få får han oc såsom Mosses laga att wår Prest fan gå torrskodd öfwer hafwet till fina åtta dar att förrätta Socs nebud, fom ske nästan hwar wecka både winter och fommar; men kan han icke det, så är det orätt, att han tager från wår gamle Kyrkoherde fin. medhjelpare wid ett få beswärligt Paftos rat, eller hwad tyder eljest min Herre? Men månne Consistorium äger makt oh myndighet att fända en medhjelpare med eller mot hans wilja från Christianopel i Bleken ända til Stas nör i Skåne, och få efter tre månaders wistande på det sednare stället åter sända honom fins paka tid det förra 2 Hwem skall i sådant fall bestå skjutspengarna för en fattig obefordrad Prestman, fom wäl kunde behöfwa fina pengar till något bättre, än att lägga dem på landgs wägen, ifall han ide måst låna och förränta dem? Kan sådant wara enligt med billighet och rätfwisa? Efter tre månaders förlopp återtog Consistorium utan föregifwen orsak den mede bjelpare han lemnat wår Kyrkoherde, och bwad isynnerhet förefaller oss besynnerligt, är, att denne Hielpeprest tages från en åölderstegen Gubbe och stickos, fom man sagt mig, till en Ynge ling, fom föddes 3:ne år efter det wår Kyrkoherde inträdde i Embetet, och fom har ett af de största och beqwåmefte Pastorater i Skåne, få nåra Lund, att han derifrån utan mydet beswär skulle kunna bwar Lördagsafton hämta en medhjelpare; der skall wara omfring tusende själar och en fjerdedels mil i Gocknebudswäg; då hos oss är mer än tretusende själar, och en mil öfs wer hafwet i Socknebud. Herren, fom är klokare, ån en enfaldig bonde, torde säga mig om fonant pinjsat och rättwiä, samt derest någonting skulle fela och brista i Embetet, och wår