ibland saker. Förut hade blott Wetenskaperna (och Lärarne endast såsom rättsinnehafware för hwar fin af dem) fina lönturer; då Ekenstam inkom bland dem (fom en ny wetenskap 2) I blef han ett föremål för samma allwarsamma behandliug, fom de få widkännas. Den blef en pligt mot honom, fom mot dem, od) wi skulle ide tweka att förklara en analys af den pbilo: sophiska halten af hang profafhandimg: De origine mali det enda arbete, wi weta, att han gifwit ut för philosophiskt) för den största tjenst, Lunds Philosopher för närwarande kunde göra Uniwersitet od Wetenskap, — om wi woro det Minna owissa om hufwudanledningen till Adjnucturens tiäsärtande. Men wi funna det ej wara, då å ena sidan inga andra wigtigare orsaker, inga lagliga former, inga eminenta anspråk synas hafwa frestat till ett afwikande från den prisade principen, oh det å den andra år flart, att Professionen borde räddas, om oc ders före wid Adjuncturen måste göras en afwikelse ifrån principen, en afwikelse fom få wäl upps löser fig, då man besinnar syftet: att wäcka täflan och lif i spelet, hwilket desto fullkomligare bör lyckas, ju högre prisbelöning utsättes. I sanning, wi weta, näst det mwifa walet af prins cip för ledigheternas behandling, ide något, hwarigenom den nya Styrelsen bättre kunnat motswara Uniwersitetets förtroende, än genom principens lika wisa tillempning i en fråga, på hwars afgörande det hängde intet Mindre, än Philosophiens öde wid Lärosätet Lör — hwem we buru låna tid. (Kortsåt på Y