(med Nationen, efter en stor författare) gratulera. fig öfwer fin fattigdom, och iust på den — en grund, fom nog blir liggande — bygga fina förhoppningar för framtiden. 4 En ny borgen för defa fid Untwersitetet nyligen, dä Styrelsen efter det insedda bebhofa wet of en ny lärostol i Juridiska Faculteten, i stället att bereda def upprättande och bortgifwande I wanlig form, förordnade Facultetens Docens att tills widare bekläda den, på samma sätt, som i Rena Mathematiken lectioner och examina skötas af Adjunkten i saken. Efter dessa tydliga tecken till Styrelsens mening wore det mer än underligt, om wederbörande underlåtit att wända Dess uppmärksamhet på twenne omständigheter, som kanske just för sin corollariska natur icke blifwit särskilt anmärkta. Den ena: alt lönturen blir bewarad för de lediga plats sarna, på det icke wetenskaperna må komma att lida orätt wid lärosätet, då man annars icke fan weta, när de der skola få en mindre prekär existens. Den andra: att de vicarterande lås rarne, med ingen, eller åtminstone en alltför knapp lön på stat, warda för tjenftetiden författa utur ett beroende, fom hwarken år gagneligt för wetenskap eller flat. Detta år, om ide just bär, doc i allmänhet få mycket wigtigare, fom eti lönlöst best idande af en post, under flere ärs tid, i wissa domares Ögon lätteligen stulle wid tjenstens til sättande en gång kunna gifwa ett klenare subject en otillbörlig öfwerwigt ofwer en större talent eller förtjenst, då man från det Akademiska befordringssystemet, såsom det för närwarande är ställdt, näppeligen fan föra wisa medlidandet och considerationerna, om det också här skulle lyckas öfwerwinna fördomen, att bestridandet af en sysla gör skicklighet till densamma. Jcke nog, att den winst, fom wetens skaperna borde hämta af den nya principen, härigenom ginge förlorad; det år lätt att finna, det saken snart skulle komma att stå ännu sämre ån förut, då man fill ett lönlöst vicariat, ännu mera än till en ordinarie beställning utan lön i början, finge taga bwem man kunde få, eller bwem man wille ha, och den en gång antagne finge med bwart år mera gällande anspråk på en belöning för fin oegennyttiga möda, til ywilken han på annan wäg aldrig skulle hunnit. Att Styrelsen framgent förblifwer trogen den så wäl walda principen för YProfeflonere nas behandling, år något, hwarom det ej är tillåtit att hysa ringaste twifwel. Wåra särskilta anledningar, att isynnerhet wara förwissade derom för den inträffande ledigheten i Theoretiska Philosophien komma mi straxt att framställa. Men då Adjunkterna både efter fin ide oc i werkligheten bilda en stående corps af Profeforssfuppleanter och successorer, få är det föga mins dre angeläget, att princiven äfwen utsträckes til husållningen med Adjunkturerna; den blefwe der lika wälgörande och såwida lättare att tilämpa, som med dem inga wigtigare (med de flesta alls inga) ständiga funktioner äro förknippade. Man bör alltså icke tro, att för framtis den och särskilt wid de wäntade ledigheterna i Österländska Språken, Physiken oh Chemien, nås gon annan warder följd. (Forifåtted.) .U2————— — — —— ————