wacker, fom den blifwer. Det må alltså dröja, men til den onde fall en gång hemfaha ock fin egen plåga skall en gång bereda all lögn och dålighet; och dertill har altid bidragit, dertia skall bidraga en ringa mensklig förmåga, fom werkar för det goda, Al makten ensam genomdrif wer. — Derföre fruftar man ej dagens tecken, ej djurets skäll och illska. Skonat har det goda folket, och skona wille det ännu, — warnat har det och det warnar än i I dag, ite stödt på eger löslig grund, utan på den goda saken sjelf och den högre makt fom den beskyddar. A