mänhet icke blygas att i fina Utslag od Domar seta emot PrindcipUth ee ee ii ige i samma Utslag eller Dom, åtminstone i särskilta Utslag eler Domar, der det ena Doms slutet swär grufligen emot det andra, Jnsändaren erkänner öppet, att han, såsom boende på landsbygden, hmwarfen fett förflas get till Gimwilagen, eler Presidenterne, Herrar Baroner Corenborgs och Lejonhufwuds anmåris ningar derwid. Men om han framdeles skaffar fig dem, will han egna dem åt forskningens anda. Men just för det han icke sett dem, och för att icke kunna sägas anfalla eller alludera, will Jnsändaren göra en förfrågan om en Juridsk åsigt, hwuken Hirr Juruter sedan må me föra med förslaget till Ciwidagen och anmärkningarna. Wår ännu gällande Swea Rifcs Lag har sanktionerat äktenskapsförord eller pactum antenuptiale. Nära bundrade års erfarenhet bar bekräftat, att denna juridiska Restriktion icke medfört sin åsyftade werkan, ja hwad ännu mera år, att denna lagliga handling blifwit förs batlig uti Nationens tänkesätt och anses wara af chikands natur, slutligen oc, att årtenffapes förordet, der det ingåtts, altid blifwit illuderadt confegquenter, att Lagfliftningen i dens na punkt förfelat ändamålet. Af detta juridiska misstag har följt en ekonomisk olycka, famils jers undergång. Ty en otjenlig lag är ett folis förders. Bofwar hafwa trängt sig emellan och wåldfört Egendomsrätten. Men månne man i förslaget til Ciwillagen warit betänkt på en Substitutionsform? Efter äktenskaps örordet uti opinionens, det år, Nationene, tänkesätt anses skymfligt od fråns kande, har man då förstått, att substituera en annan form, kortligen att gifwa den rättwisa ite, som ligger till grund för äktenskapsförordet, en Universel giltighet, fom i Nationens tåns kesätt hwarken skomfar eller skadar, utan är Egendonmss Rättens Garanti? Har man besinnat, att äktenskapet icke blott är en religiös ceremoni, utan äfwen en cis wil aft, hwarigenom mennitfor, förut stående utom samhällsringen, inträder i i den oc ställes i förhållande till en bortgående och en fommande generaiion, rådande den ena handen är förtia den och den andra åt efterwerlden? : Hittils måtte man ide hafwa förstått det I Swerige efter äktenskapets förhållande til fambållet allenast warit presterligt och bestätt uti — lysning och wigsel. Men äktenskapet har icke blott en religids utan äfwen en ciwil sida. Det är den sednare fom man ide förstått att bandhafwa I Sverige, och för hwilken ide beller finnes annan föreskrift i Lagen, ån den af allmänna tänkesättet förkastade, den om äktenskapsförord. ö Men hwilken garanti för Egenvomes Rätten skulle ej uppstå i det ögonblick Lagen förs ordnade, att ingen Prest fit lysa och wiga innan de kontraherandes föräldrar eder målsmän företedde ett. i Råttens Protofoller infördt Åktenskapskontrakt, hwarest de wilkor bestämdes för Egendomås och Förwaltningsarätten, om bwilka det ite är Jnsändarens afsigt att denna gång orda, Det kunde icke blifwa föremål tör chikan, når det blefwe allmänt för alla, att ett frieri och def antagande skulle bekräftas med skriftligt äktenskapskontrakt, innan giftermålet kunde erhålla Kyrkans fanktion. J många länder har man blott iakttagit den ciwila sidan af äktenskapets form; men i Swerige hittills blott den ecklesiastika. Måtte man förflå att hädanefter gifwa den både Statens och KSyrkans helgd! Ä Men då intet äktenskapei Riket finge ingås utan ssrifftligt åktenffapskons trakt, få inses det jemwäl ått deta fontrakt borde uppsättas af en lagkunnig man, fom efs ter tara blefwe godtgjord, och answarade för dess lagliga form. Äfwen från: denna synpunkt inses nödwändigheten af Procuratores litis et legis publici. Behjertas icke dessa 2:ne stora åsigter of Rättstil ståndet, få behöfwa wi ide heller något nytt förslag til Ciwillag, utan jams lom ännu ett århundrade på nya författningar oh förklaringar öfwer deras förklaringar. Begäres swar af en Jurist, fom år bewäpnad icke med. årtal oh torr HwardagssJuridit, utan med Montesquieus anda! Frågas tilifa, om det är de mäktigasste eler de frarps finnigafte mån landet, fom det tillhör att reformera bristerna i wårt samhällsfördrag, samt om de förre borde allenast genomdrifwa, ywad de sednare föreslogo fåfom af en förnuftig T