Anekdot. På 1730-talet git alltjemt i Swerige förföljelseandan mot Pietisterne, eller dem, fom woro gurfruktigare ån mängden. J stöd af förbudet mot Conventikler wägade knappt 2 eller 3 träda ihop i andaktsöfning. J Stockholm war polisen ganska waksam mot sådana fammans tråden. En liflig yngling, fom wille att de orthodoxa skulle fe fig sjelfwe i fin blindhet, gjorde en gång ett fel mot den allwarliga ålderns tycke, men som förtjenar att kännas. Han och NÅ gra unga wänner, troligen goda orthodoxer, men inseende orimligheten af förföljelserna, trädde tilsammans på ett wärdshus och intogo ett rum i öfra wåningen. De ställa borden till spel, sätta sig deromkring och hafwa uprfyllda glas, hwar för sin gom. Nu börja de sjunga haifs tyst en pfalmsmelodi. Wärden eller någon polisbetjening, fom war i Wärdshussalen, hörde mes lodien, war wiss på sin upptäckta conventikel och skyndar att rapportera det. Man kommer, färdig att flåpa desse fromme bröter i fängelse, träder in genom dörren; men ser glasen och spelborden; och anföraren, belönande rapporteuren med en örfil, utropar: 7AHl . .. det är ju inga Pietister detta hår, utan rena orthodora eLutheraner!