han föreslår lekar för ungdomen och spelar med de gamla — det förstås att han för hwart spel har något att klandra och att discoursen öfwer hwart parti råder längre än sjelfwa pars tiet. På gatan fer man honom med en orollg, ytterst wigtig och beställsam mine; han går als drig, han springer. Will ni uppehålla honom? Han har ingen tid att stanna; han har i dag tjugo olika förrättningar. Frågar ni honom hur han mår, få år han sjuk, ehuru helsan hotar att spränga hans finder och han Äter med utomordentlig aptit. Om han refer tid Upsala, IÅs ter ban i någon tidning införa ett Afsked till mina wänner på wers, och när han blir opasslig, är han säker att furfen stiger på Börsen. Han bär de besynnerligaste oh mest skrikande färgor; på sin dosa har han ett ur, i sin berlock ett spelwerk. Hans sporrar låta som klockor; en alliansring glänser på hans finger och hans bröstnål kastar blixtrande strålar. När han spelar violin, sker det alltid wid öppet fönster. — Med alt detta år min wän Spitz en god menniska. —222 2A22— TES USE .—