—— — Profbit. (Jnsänd.) Wersar, afsjungne wid KronosLånsmannen H—s FödelfedagssFeft X), Af glada hjertan, fom dig hylla, Tag gården mot, du ädle wän! Du åren — och wi glasen fylla, Och kärlek lifwar högtiden. Du segrat har på tid och öden, Dig räckes billigt Hjeltens krans; Mot sjukdom, sorgerna och döden Du lika tappert bröt din lans. Se! kransen är ju denna ringen Af glas och bjerton på en gång, Sig höjande på muntra wingen Af känslans glädjeyra sång. Ej war en krans af lager knuten, Så skön, som kretsen, den wi se, Af mor och barn förtroligt sluten Att dig ett högtidsoffer ge. När kan en bjettedigt wäl wara Så full af ära och så sann, Som din förtjenst i denna skara Ett allmänt loford alltid wann, Ett loford, fom från Skånes dalar Sig sprider dfmer haf och land, Bland fojors folk, i Themis salar, Med återljud från Mälarns strand. Den Epopen, få rik af dygder Har ingen gräns, den ögat fer, Den sjungs ännu i dessa bygder, Då ingen af oss lefwer mer. Hur du har odlat dessa marker, Och hur ditt minne ewigt fäst Emellan tempel, hus och parker Men uti hjertan aldramesi. Hur du bar fostrat upp och egnat Ån sönerne till hedersmän, Och än hur döttrarne ha fägnat J husligt lif med kärleken. Det mun från mun till efterwerlden Går i en fortsatt Heroid, Och liksom winden öfwer fjärden Far, fom den for i fordomstlid. ) Desse Wersar skola wara skrifne af en wiss Tartuffe. De införas här på det man ms erfara, om mannen hos någon wäcker Ifa stort intresse, då han framträder i bunden som i obunden stil. Al recension år hår 5 skäl, att ej någen må tro den modeste fwerflödig och utelemnas dessutom äfwen af det författaren sjelf hafwa låtit almäånt-gåra äfwen detta sitt opus. Wi bedje blott läsaren, att ej förlora andan, om han följer den windige författaren på hans brådstörtande luftresa från Slätten till Mälarens strand, samt att ej fara jorden ör nära, på det ej någon arg Recensent, som händelsewis kan wara ute på ströftåg, må af misstag med sltt lod träffa honom midt öfwer något af de många moras, som ligga I hans wäg.