Hwad är att wänta i afseende på de Grekiska angelägenheterna? Napoleon har i sina skrifter förutsagt, att ingenting efterlängtar Ryska Kabinettet mer, än ett fredsbrott med Turkarne, men att det icke på en tid wågade fullborda Ryska Natioz nens åstundan, af politiska skäl. Defa skäl hade förändrat fig under Cannings styrelse; men fedan Wellington kommit i spetsen för ärenderna, wacklar den politiska wigtskålen, få att det är swådt, att förutsäga utgången af den stora politiska frågan. Så mycket år dot lätt att förutse, att i fall af krig segrar Ryska armeen, Det är fruktlöst att Turkarne försöka hindra öfwergången af Donau. Ryska armeen fan ide blott gå öfwer På flera särskilta ställen, utan fan äfwen med fin militäriska öfwerlägsenhet dölja fis na rörelser, och efter öfwergången taga Turkiska hären i flanken; Ryssarne behöfwa icke ens anwända någon strategisk konst; utan sedan de placerat batterier på fin sida af Donauftröms men, funna de snart förstöra den lida flotta, hwarmed Turkarne förmena fig funna göra pafas gen stridig. Äfwen om de öfriga Makterna tillåta Turkarne från Asien transportera den ofantliga mängd Kavalleri, fom år Turkarnes hufwudstyrka, få winnes föga dermed. Turkarnes Kas valleri gör ingen militärisk effekt i en tid, då man har ridande Artilleri att sätta deremot, och då Jnfanteriet wet att formera quarreer, med kanoner i deras hörn. Jcke heller är mydet att wänta af Turkiska Jnfanteriets organisation på Europeisk fot: tv dermed år ide den strategiska och taktiska skickligheten förwärfwad; det blifwer allenast oreda, flykt och willerwalla. Det är sant, Stor Herren lefwererar en blodig hufwudslagtning, men den förloras; han är sjelf en tapper man, och stupar, liksom den siste Grekiske Kejsaren, ibland högar af lik. i Gå torde tilläfwentyrs skådespelet sluta fig om krig uppstår emellan dessa twenne flora Makter. Men det är denna stora katastrof, som icke blott Österrike utan äfwen Frankrike och England wilja förekomma. Om Ryyssland låter motiwera fig genom diplomatiens utwäg, få fan Turkiet bestå, fom en integrerande del i Curopeiffa Statsförbundet; men då förestår Grekland ett ömkanswärdt förtryck, huru mycket man ån will orera om paclfikation od garantier. Men om deremot Ny: land icke älskar att gäckas längre, om tärningen är kastad, då fan hwarken Österrike eder Frankrike, eller ens England förhindra Ryssland, att intaga Constantinopel, och att fördrifwa Turkarne till Asien, som är stort nog för ett folk utan upplysning. Då inträffar hwad den store Holberg skref för hundrade år sedan, utan att någon gaf aft derpå; ty sedan han förs klarat fin förundran deröfwer att de Europelska Kabinetterna tillåtit Ryssland så enormt förs stora fig, tillägger han den anmärkning: dod den omsorgen öfwerlemne wi åt Europas Stats: mån ; mi deremot hoppas, att denna tillwext år Försynens flora plan, för att en gång senom Ryska Maften fördrifwa Turkarne, hwilka i få många sekler hafwa oroat (föruroliget) Christenheten. Hollberg war en Komediskrifware; men om man gör skillnad emellan we rklig Gtatskonst och Hofsintriger, få torde han dot hafwa warlt större Statkman, än sjelfwa Richelieu, hwilken war en Foude eler en Alberoni, men ingen Oxenstjerna, ingen Poms bal, Bernstorff eller Canning; ingen Statsman med hufwud och bjerta i harmoni, med stora och förutseende nationalåsigter såsom föremål för en berömlig werksamhet. Kan då en bof uträtta det