Anekdoter. År 1807 utmärkte fig någre Studerande i Lund för fin fång å Lundagård om aftnar: na under wårterminen, dock ide genom konst, utan genom en stor natur, En bland dessa, en Basist, 20 år gammal, hade en syster, fom war känd för fin röst oh musikaliska talang, En gång tillstyrkte hon denne fin Bror, att han borde blifwa Militär, och då han frågade henne, bwarföre hon tyckte få, swarade hon: emedan du har en stämma, få att en armee på huns dradetusen man skulle funna höra ditt fommandosord. Frapperad of skälet swarade Brodren: det kan du hafwa rätt uti; men jag bedömmer tiden och särskilta förhållanden, och som jag ide skulle hinna att få kommendera mer än en pluton, få skulle jag med min öfwerröstande stämma endast förorsaka konfusion ibland Nittioniotusende Niohundrade Sjuttio man, Wid ett tillfälle sade en äldre Bror till en yngre, som war af naturen utrustad med stora gåfwor til fropp och siäl, men ruinerad: Du fan mara grad att du blifwit halt, och icke lefwat i Revolutionära krigstider. Ty då hade du blifwit Soldat wid Konungens eget wärfwade Regemente. Twärtom, swarade den yngre, år jag rått missnöjd öfwer dessa 2 oms ständigheter; ty om jag ite hade blifwit halt, skulle jag walt Militärständet, och om jag än hade blifwit simpel soldat, tror jag helt wisst, att jag i en revolutionär krigstid skulle hafwa tjent mig upp, i fall wid Swenska armåen ide hade funnits månge kraftfullare, härdigare, oförskräcktare, räd gare ån jag. — Du kunde, swarade den äldre, icke håla Soldaten i tukt, efter du warit för god och efterlåten emot dina tjenare. — En sådan godhet och frikostighet, inwände den yngre, skulle Soldaten wärderat; han hade följt mig i döden; men du, fom aflz tid misshandlat och huttlat underhafwande, och skulle således bemött dina soldater på samma fått, bade icke uträttat mycket, utan i största faran hade en misshandlad Soldat alltid Haft en kula i reserv åt dig. Huruwida omdömet är riktigt, må andre afgöra. i—udniiiiiii——— — — Osnmåölan.