Det är med fägnad Literaturens och Religionens wänner erfara, att andra delen af Herr Doktor L. P. Wåhlins uppbyggliga andaktsbok för enskilt Gudstjenst snart kommer att lemna pressen. Sedan Werket blifwit fulländadt, är det Jnfändarens afsigt att i Tidningars ne införa en fulftåndigt utförd recension öfwer detta arbete, hwilket i få många afseenden bes drar fin författare, då Jnsändaren har för afsigt, att genomgå de predikningar, fom, delande med alla de öfriga en religiös sinnesstämning och nit för gudaktighet, likwäl utmärka fig för reträdeswis genom en sinnrik plan, eller genom höga åsigter af Religionens dyra sanningar, eller genom djupa blickar i menniskohiertat och tidens förderf. För denna gång wil man åts nöja fig med en literär anmälan af samma Werk. Wi hafwa icke på ett sekel warit I brist på andaktsböcker, ifynnerhet fådana fom innes hålla predikningar öfwer Evangelierna; de som läst Bålds, Brags, Gradins, Petterssons, Nolrs borgs och Tollesons samt tlera äldres postillor, och hafwa sinne för Christendom, dela äfwen den öfwertygetsen, att wårt land ej heller saknat mönster af ett Christligt föredrag; de, som läst andliga tal af Franzen, Wallin, Hagberg och flera nyare, finna den fördomen wederlagd, att Swerige icke äger desse store andlige Talare, som man hittills endast trodde kunna finnas i England, Frankrike och Tyskland. Ty hafwa wi icke Blair, Fordyce och Watson, hafwa wi icke Massillon, Bourdaloue och Saurin, hafwa wi icke Cramer, Zollikofer och Ammon, skall dock ingen Swensk förebrå of, att äfwen wi med en uppwaknande nationalstolthet driste förs kunna: — Wi hafwa ännu mer! Cyristendomen år densamma, änskönt hon ikläder fig förändradt språk i hennes tolkars munn. Fastän wår TDalare ide lift Franzän od Wallin, förwånar med Esaje och Johannis böga, bildrika, blixtrande språk, fastän ban ide, fom Schartau, underwisar med Pauli djups sinniga tolfning af profetiors och förebilders betydelse, få lår och förmanar, få tröstar och wars nar ban dock med Petri kraft, grundlighet och nit: och wi besinne härwid, att det icke war vå blixtrande och swäfwande skyar, ide på mörka och swindlande djup, utan på en klippa, nems ligen den klippan Petrus, som werldens Frelsare byggde sin församling. Det är denna församlings uppbyggelse och tillwext, som wår Talare will befordra. Han har för sitt ändamål nedlagt en fast otrolig möda; werkets Jnrättning wittnar derom. Ty det är en måttlig möda att utgifwa en årgång af predifningar, hwilka man kanske tid efter annan författat oc hållit; den fom från ungdomen gjort fig bekant med fitt yrke, anfer en sådan bof lättare aft författa ån månget annat literärt arbete; tv undra werk of något om: fång påkalla en widsträcktare plan; men de flefta predikningar i homelitiska werk utgöra mers endels ett helt för fig sjelf; understundom afhandlas samma ämnen I samma werk under olis ka benämning: uppbyggelsen fan wara lika stor, men den literära förtjensten år dot ide dens samma. Deremot, att som Nohrborg under form af predikningar utföra den fallna menniskans salighetsordning i ett system, der hwarje del inpassas med det hela, der ingenting finnes förs mycket eller förlitet, ingenting i otid, ingenting på orätt ställe, eller att fom Doktor Wåhlin författa en andaktsbok för enskilt gudstjenst, der tidens förderf oh tidens andliga behof betrafs tas från alla fina sonpunkter, der bwarje bön lempas efter sitt ämne, uten att draga kraft och fullhet från de öfriga, der hwarie predikan upphämtar andan af sitt Evangelium, der hwarjs Evangelium sättes i samband med fin Epistel, och dessas förenade werkan lift Cherubims mins gar gifwer predikningen sin syftning, sådant hör till dessa stora, berömliga och sällsynta literära företag, hwilkas wärde blifwer så mycket större, ju mera wälsignad werkan, ju heligare åndas målet är. J de afseenden man antydt, fan med sanning sägas, att Herr Doktor Wåhlins andakfss bok är fullkomligare än någon i Swerige hittills utkommen. Förbindelsen mellan Helgedagarnas Evangelier och Epistlar kan icke alltid fattas af dem, som icke egentligt winnlagt sig om det Theologiska stutinm; men wår författare inwiger äfwen de olärde i denna del af Nådens hem lighet. Men en hufwudförtjenst, fom alla Hittils utkomna Postillor saknar, är att Existlen wers för wers är utförd i en fri öfwersättning, som bewittnar icke blott andans kraft, utan äfwen en grundlig kännedom af Christendomens bistoriska sanning. Om de olärde wisste hwad möda, bwad mångfaldig forskning denna method erfordrat, om de wisste, hwad ljus oh funs skap, hwad tydlighet i begreppet om sin Christendom de sjelfwe kunna winna genom denna