rTe 110 1114k44kk oo G. 22 — 7 ALÄ då den ej met för widare rubbning i författningen. Att ingå i en fullständigare utweckling ål frågan, nefor of titen för närwarande; blifwa wi dertill uppfordrade, torde wi en annan gäng få tillfälle att redowisa de grunder, på hwilka mi anse en god Prestgård i allmänhet funna uppbvagag för 1200 Redlr i silfwer oh ingenstädes böra kosta mer ån 1300. Då för öfrigt ätminstone icke alltid en Presigård nybvgges hel och hållen på en gång, år det nåd wåns digt att något förbällande bestämmes mellan boggnadens bufwuddelar, t. er. att boningshusen aldrig få öfwerstiga twå tredjedelar, eller uthusen hälften af den summa, som i allmänhet är fiuräcklig ör en cel Prestgårds uppbyggande. Att något projekt häruti meddelas utaf GConfis siorium till Prester skapets pröfning, är ispnnerhet derföre önskligt, att man då säkrast blir i stand att af infommande utlåtanden i frågan (dem man i alla fall hoppas finna grundade på fännares erfarenbet och icke på enkla, mer eller mindre misslyckade, försök af lärlingar i fons sten) bedömma buruwida ett morimum är t Uräckligt för hela Prowinsen. Skulle werkligen flere finnas behöfliga i anseende till orternas olikhet, fan det emellertid lika litet blifwa ett fal emot stadgandet i denna del, som behofwet af flera bestämda minima för Sfwerbyggnadss afdragen, i stället för det generella, som projektet föreslår, kunde begagnas som inwändning mot lämpligbeten i allmänhet af ett slikt bestämmande. Hwad detta annars angår, wore det wisst icke illa, om man genom några. specialstadganden (för olika byggnadssätt, materialler m. m. kunde inskränka fältet för synerätternas godtycko, eller lätta deras möda, utan att pålågs ga en ordentlia boställsbafware en förlust, som blott för den, som låter husen förfaras, icke är obillig. På denna punft bör derföre Presterskapets uppmärksamhet desto mera rigtas mid pros jettets sommunisering, som det werfligen år den enda, fom lemnar något öfrigt att önska, liias fom den år det enda willforliga i projettet, få att, utom bestämmandet af maxiim um för pvggnaderna a wärde det ide fattas mera till projektets fulländning, än att detta minimum för öfwer byggnadsafdragen blefwe, så widt det i allmänhet utan obilligvet låter sig göra, närmare b stämdt och mera beroende af principen för det helo. Mera fttes ide — ty det är icke någon brist, att projektet intet afseende gör på fantomet af en faslig slilnad mellan öfwerbyggnaderna oh byggnadernas wärde, huru mocken del detta ån må hafwa ihela tumultet. Må de, fom rådag för det, tänka på medel att förjaga det; de skulle dock akto sig att de icke just med sina upptåg (här eller der, på ett eller annat fått) gifwa tet werklighet, och i alla fall ide fordra för stora uppoffringar ware fig af andras egentom, euer af sunda sörnuftets grundfatfer. För enskilta fall må särskilt bjelp utfinnas, rå de blifwa uppgifna od utredda; på ett löst prat gifwer man dock ide en generation, icke en princip till frilo. Swårfunnet år annars ide korrektiwet deremot, om werkligen på något ställe (t. ex. der en Prestgård nyligen afbrunnit, och den, som bygt den nva, gjort sig sjelf till godo den hjelp, som wid sådana tiufällen icke plägar uteblifwa) en betydligare skilnod skulle sinnas mellan byggnadernes wärde och öfwerbyggnaden, så nemligen att det förra understeg den sednare I. Husesynen bestämme skilnaden och må få af den (men ide af hela Sfrerbyggnadsr summan, och ide på de ställen, der ingen sådan skilnad existerar) F) afgå för hwart år en gifwen amortifementåsprocent, om det få wore en femtiondedel af fumman, x) Den andra möjligheten för skilnadens existens ligger annars lika få nåra werkligheten om lika så långt ifrån rätten, fast man tyckes ei hafwa gifwlit aft derpå, eller ide warit få rädd för skilnadens framkallande under denna form. xx) Det är alldelis obegripligt, hwarföre de twå procenten årligen skule afgå utaf alla före den 1 Maj 1824 exsterande öfwerbyggnader, då intet sådant afdrag komme att nedsätta de efter denna dag uppkommande, efter alla tecken flere gånger större summorna, om man icke vå de gamla Presigårdarne antager en sådan skilnad, fom den wi ofwanföre omtalt ; men föga begripligare är Set att man funnat åsidosätta undersökningen, hwar skilnaden werkligen gifwes, och huru stor och utan widare utsträckt 2 procentsafdraget till Hela öfwer: byggnadssummorna, då lätwäl husen måtte hafwa något wärde, och till alla ställen, då likwäl den supvonerade skilnaden på månaa ställen ide finnexz. Wi känna åtminstone inga, der den finnes; men wi känna Prestgårdar nog för att tilltro oss att bewisa, det de Gamle icke hade den oförståndiga praktisjuka eder den öfwerkloka beråfningsförmås