åtta bombskepp, bestämda mot Algier, blifwit påskyndade. J Toulon armeras dessutom ett krigsskevv med 74 kanoner. — Courieren beklagar Herr de Villåles afgång. Constantinopel d. 12 Dec. Franska och Engelska Ministrarne hafwa passerat Dardanellerne och derefter gått om bord på en Fransk Fregatt, fom öfwerfört dem til Smy:na. Herr Hon Ribeaupierre har likaledes redan passerat större delen af Bosphoren och skall I morgon inlöpa i swarta hafwet, hwarefter han med gynnande wind inom tre dagar fan ans komma tid Odessa. Han har sjelf bestämt fin ankomst dit till den 16:de dennas, åtminstone har en af honom landwägen till Petersburg affärdad kurir medfört det tillkjännagifwande, att ban denna dag ämnade inträffa i Odessa. Porten har i sista ögonblicket, då skeppen, hwarpå Ministrarne fig befunno, redan lyftat ankar, unmtt fig föranlåten att sända dem de nödiga firz maner medelst en snällseglare, fom skall hafwa upphunnit dem wid inloppet til Dardanellerne. Jnnan de tre Sändebuden lemnade hufwudstaden, bade de anbefallt fina landsmän under Nes derländska M.nifterns skydd och öfwerlemnat arkifwerne åt honom. Wid detta tillfälle fom det till nya betänkligheter å Portens slda, hwilken icke kunde medgifwa ett sådant uppdrag, utan wille under Ministrarnes frånwaro sjelf utöfwa fina rät tigheter öfwer Åyska, Engelska och Franska undersåterne i Levanten. Nederländske Ministern måste på det eftertryckligaste göra fina anspråk gällande, för att förmå Porten att gifwa gehör åt Minislrarnes önskan och Åt bonom öfwerlemna Hen få beswärliga angelägenhet, hywormed ban fig belastadt. MRNeissEffendi skall hafwa insett de beswärligheter, fow skulle blifwa en oundwiklig fölid af Portens protefs torat öfwer fremmande undersåter, och bewett Sultanen att icke göra några widare inwvånds ningar mot de tre Ministrarnes åtgärder i detta afseende. — I hufwudstaden rustar sig allt tid strids; Cyheferne för den allmänna fonskriptionen i Rumelien äro hitkomne, oh hwar och en af dem har erhållit en hederspäls. Till Dardanellerne hafwa 700 jernkanoner blifwit afsände, och till Donaufästningarne skickas dagligen krigsförråder af alla slag. Adrianopel år famling8s platsen för trupparne, och Sultanen ämnar der förlägga sitt högqwarter. — Hos Mufti hölls i går en stor rådsförsamling. Efter dess slut blefwo flera Tartarer afsände till Donaufåftnin: garne, i hwad ändamål känner man icke. Turkiska ynglingar af alla klasser öfwa sig i wapen efter Europeiskt sä:t. Enthusiasmen för Sultanen har sedan Sändebudens aflägsnande stigit till det högsto, och man bemödar fig derjemte allmänt att wisa de qwarblifna Gefandotffopåperfos perne den största aktning och wördnad. En firman, stäld till alla Corpser af de reguliera trups rarne, befaller att de wid dem tjenstgörande Christna Officerare, Läkare m. fl. äga att ostörda utöfwa fin Gudstiaenst. Man har redan uti kasernerne I Constantinopel och Adrianopel inrättat kapell, i hwilka alla Söndagar Gudstjenst skall förrättas af Cbristna Prester. Berlin d. 10 Jan. Att Preussen ingalunda warit obenägen, utan twärtom i möjs ligaste måtto söft medwerka tid Greklands påcification, synes wara ådagalagt genom den Inse siruktion Konql. Preussiska Sändebudet under den 17 Augusti 1827 meddelat des Dragoman, att till NissEffendi framföra, deruti det bland annat yttras: 3 stället för att gagna de hels sosamma förslag, hwilka Porten af alla def werkliga wä nner erhållit, har Divanen, förlitande fig tid öfwerdrift på def egna hjepmedel, föredragit, att tilbakawisa wänskapliga råd. Den har hwarken fästat afseende på de tre stora Makternas önskningar eder omsorger, eller betrats tat de werkliga behofwen, hwilka så noggrant blifwit tecknade, och under det att den, under en lång följd af öfwerläggningar, uppställt en kedja af wägrande swar, har den twungit tre stora Makter att söka utwägar, för att genom andra medel utwerka Europas lugn. Porten bör med innerlig öfwertygelse förstå, att Greklands pacifikation icke allenast är nödwändig för Europa, utan isynnerhet för Öttomanniska Riket. Så skall ändtligen Porten, under det den enwist fortfar, att afwisa de rättwisa och försonande förslag, hwilka de tre Hofwen gjort den, twingas att fästa sig wid dess eget intresse, makt och wärdighet. Således skall saken få en annan wändning — Bes tingningar intaga platsen för fredliga förslag, och makten skall slutligen besegra ett motstånd, owilket wänskap och förnuft förut förgäfwes sökt att öfwerwinna. — Så dyster och oroande, som denna bändelse är, lika nära och oundwiflig är den, om Porten fortfar, att försaka de råd, hwilka def werkliga wänner för sista gången meddela den. ... MeissEffendt har fig bekant, att Preussen icke undertecknat traktaten i London af den 6 Juli. Denna omständighet ensam bör wara tillräcklig för Porten, att öfwertyga den om den opartiskhet och oegennytta, som råder i