tt per Mftivim Swem som will, må likpsalm sjunga om den bråddöd Agus led! Låtom nu ett drapa ljunga efter gammal Göthisk fed! Hielten stridde om systemer, det war skada, att han föll: kunde lösa opp problemer, det war wäl om byran höll, Sinnrikt wisste han att blanda alla saker om hwarann. Endast hälften af hans anda kunde bry en Riksdagsman. Ty härnäst en Riksdag blifwer, är det nog man Argus har, och Memorialer skrifwer, samt ur den motioner tar. Den, som will i Månen styra, har i Argus sin katkes. Konsten till att gå på fyra, från en karl att bli en mes — sådant allt war Argi funder såsom en förseglad bok. Jntet blef för Argus under, mer än det, att wara klok. Stor och högwert, som en Jätte, åt han mer än Polyfem. Kafle uti munn wi sätte på en gäst så obeqwäm. Polyfem blott haft ett öga, men han såg rätt bra ändå: Argus skymtade blott föga, fast han hade hundratwå. Twenne hade han då öfwer; eljest räknas hundra blott. Men de twå han bäst behöfwer. Gissa hwar han dem har fått! Ett han stal i Parlamentet utaf glas man wäl förstår: och från sjelfwa firmamentet föll en stjerna i hans hår. När han skref, war han profetisk: slog det fel — en lumpen sak! War dessutom rätt magnetisk, och föll jemt i dårars smak. Gerna kom han med projekter, men han glömde ett, som är: att för knappar bruka häcktor SFL AAÄAAUMNLSIÄ Hwem wår Konung ämnar wälja till ett kall om några år: hwilka skepp härnäst wi sälja, sådant Argus bäst förstår. Under border i konseljen, smög wisst Argus sig, och skref: Ty det war wäl ej buteljen, som så stora ting bedref. Troligen hwad hända skulle, bar han lärt af Odens korp. Mången fått en Åttekulle, som blef född i ringa torp. Skatt och swärd bör läggas samman, Bautastenen resas opp; och i natten strålar flamman öfwer Hjeltens nya hopp. Ty hur klar står ej Kometen öfwer Hjeltens ÄÅttehög? Men det wärsta i förtreten är, att swansen alltid lög. Ty den hotar att oss aga, men far hän, och wet ej hwar. Andra ljus Kometen jaga, tills han swansen mistat har. Men naturen dock helt annan hos den Hjelten Argus är. Slår man honom hårdt för pannan, sitta ögonen ej der. Trädande opp ur sin aska, som en fenix, lefwer han. Fick han rum uti en flaska, stod det ett widunder an. Nya Argus! säg! hur Sätt dig på Kometens ant Någon wärk i ögat får du, men din ära delar hans. Flyg och far som sju Raketer! allt blir endast rök och knall. Begge ären J kometer, slutande med stjernefall. Dina ögon få nog bli der: to du plär i skymning gå. Men kanske att andra tider Tidningswerlden förestå. Får du också hundra hufwun, spruta de än eld hwar dag, wi dem taga flux I lu och dem dåöda i oft lufwen,