tionen, beräknat sig och emottagit åtta skilllngar Banko för ett handlingar åsatt mindre sigill; och har ej mindre LandahöfdingesEmbetet med affordrat utlåtande inkommit, Ån äfwen Assessoren Åberg, öfwer Befwären hörd, den 3 sistlidne Mars afgifwit förklarins3; deruti Assessoren, med tillkännagifwande det han först den 6 nästsörutgångne Februari ers hållit del of LandshöfdmgesEmbetets ifrågawarande Resolution, jemwäl yrkat befrielse från de honom ådömde böterne; hwarefter klaganden inkommit med påminnelser; Gif: wet i Christianstad den 29 Oktober 1827: Kongl. Hof-Råtten, fom granskat handlingarne, finner att de af Parterne emot hmwarans dra uti skriftwexlingen hos Konungens Befallningshafwande nyttjade uttryck ide warit af fådan beskaffenhet, att answar derföre bordt ådömmas, hwadan öfwerklagade Resolutionen, i den des len, ogillas; och emedan gandahsfdoingesEmbetet sa knat skäl af Lag, art tage betals ning för det expeditionen åsatte sigill, ty pröfwar Kongl. HofsRåtten, i förmågo af 2 cch 4 punkterne i Kongl. Expeditionstaxan den 15 Maj 1821, rättwist dömma Expeditionshafwanden, Landskammereraren Quensel, att böta Tjugo Rifsdaler Banko, deraf en tredjes del tilkommer Kongl. Maj:t oh Kronan och twåtredjedelar angifwaren Major Liljecrona, hills fen dessutom berättigas, att of bemälte Landskammererare, återfå de för sigillet erlagde 8 s. Banko. ö Den fom will söka ändring i Kongl. Hof Råttens Utslag, m.m. — — — — — Actum ut Supra På Kongl, Hof-Råtten8 wägnar G. F. Bergencreutz. J. Berg von Linde. (L. 8S.) G. Cervin. Det år utan alt twifwel, att Kongl. Hof: Rätten, i hwad de Tit. Quensel ådömde bör fer angår, handlat på grund af den lag, fom blifwit åberopad; men det synes ej heller obilligt, att en Erpeditionshafwande, som sjelf får tillsläppa materialierne för sigillers påsättning, der: före erhöll billig ersättning. — Hwad åter angår Herr Assessoren Åbergs frikännelse från de af Landshöfdinge-Embetet honom ådömde böter, få år derwid ingenting annat anmärkningswärdt än att Herr Assessoren, utan att hafwa öfwerklagat den ifrågawarande Resolutionen, likwäl blifwit, i följd af sitt påstående uti sin förklaring, från böterne frikallad; hwilket förhållande lärer sällan hafwa inträffat. — —— —— —— ———