deraf wågat nalkas honom. — Den 3 dennas låt NeiszEffendi kalla til fig de tre Minislrarnes Tolkar. Ful of obeskriflig inre wrede frågade han dem, hwad denna trolöshet, fom han uttryckte fig, bade att betyda, och lemnaoe dem efter deras undwikande förklaringar med tämligt lugn, Han skall wid detta tillfälle ha yttrat: Porten ångrar innerligen att ett enda ögonblick hafma gifwit gehör åt de tre medlande Makternes råd och löften, Deras nårmaro war för Porten likgiltig, han kunde hwarken råda dem att resa eller qwarblifwa, utan lemnade detta åt deras eget godtfinnande. Dock kunde någon widare förbindelse mellan dem oc Porten icke äga rum, Detta war Sultanens wilja. — Med pinsam fruktan emotse Frankerne de widare följderna, under det Muselmännen å sin sida synas wänta det ögonblick, då de wåga gifwa ett fritt lopp åt deras raseri. J förrgår war stor Divans-jamling hos Mufti, oh ala Ulemas, äfwen de, fom äro ingenting mindre än tillgifna det uu rådande systemet, woro närwarande. Ty wärr wet man ända bittills (HM. 2 e. m.) ingenting fås kert öfwer resultatet of öfwerläggningerne. De rykten, fom deröfwer äro i omlopp, loswa åtminstone intet godt, Herr v. Qttenfels, fom i detta ögonblick är Frankernes enda skydd, underhandlar oafs brutet med de tre allierade Makternes Ministrar. Hwad de sednare ämna besluta är ännu ide afs giort. Det säges att H:r v. Nibeaupi.rre träffar anstalter til afresa; men detta fan, om det oc för ögonblicket wore sant, redan i nästa ögonblick åter ändras. J morgon eller öfwermorgon wäntar man Sulta nens Hattischeriff öfwer Divanens fattade beslut. Enligt Conventionen of den 6 Juli spnes Porten endasti äga att wälia emellan def rikces förr eller senare inträffande urdergång. Odessa d. 11 Now. Wi hafwa erhållit underrättelser från Constantinopel af d. 4 dennas. Österrikiske Jaternuntien H:r v. Ottenfels begaf fig, firar efter berättelsen om slaget wid Navarino inlupit, tid Reia-Effendi, hwilken han träffade i den högsta förbittring. Turkiska Ministern betjente fig af de slarkaste uttryck i afseende på de Allierades förhållande. Herr v. Ottenfels fra hafwa vitrat fig om en möjlig skadeersättning; han kunde emedlertid endast såsom en blott förmodan ans föra, att Amiral Codrington torde hafwa öfwerskridit fina fullmakter, och således blott gifwa Porten en ganska ringa tröst. NR isEffendi har sedan den 3 dennas afbrutit alla underhandlingar med de tre Makternes Ministrar och flår nu endast med H:r v. Ottenfels i förbindelse. Det heter til och med att han låtit underrätta de förstnämnde, det Divanen ansåg deras missioner såsom slutade. — Hufwudssladen war lugn, dot herrskade en dåf gäsning och spänd wäntan. Sultanen skall wara utom sig af wrede, och man fruktar, att han skall anwända alla medel, för att reta Muselmännens fanatism till ett förbittradt motstånd. Wien d. 21 Now. Med otåligbet afbidar man bwarie kurir från Constantinopel, för att erhålla närmare underrättelser om Sultanens och hans Divans sinnesstämning. Anda tid d. 7 dennas äro berättelserna få wida lugnande, att Sultanen då ännu ide widtagit några wåldsamma åtgärder. Den 8 dennas inträffade hår en egenhändig skrifwelse från Storvisiren (bwilken troligen blif wit ut: färdad före händelserna wid Navarino) til Furften Metternich, bwari den uttryckliga önskan yttras, att Österrike måtte uppträda såsom medlare emellan Porten od de andra Europeiska Makterne. — H. K. H. Jnfanten Don Miguel lärer den 23 dennas afresa härifrån. Han toger wägen öfwer Paris och London. mågra betraktelser i anledning af de olika åsigter, fom i allmänna Tid: