ed gemensam förwaltalng och meo Jamåg Titilåtiilsstit? re oo hatan har wmilat FB At qyttigaste anstalter, fom för Werkets wäl kunnat widtagas! Erfarenheten har wisat oss att wad stenhusen tillskjutit under nära ett halft sekel har af trädhusstädernas båleldar blifwit jelt och hållet uppskukadt. Ågarne till trädhus hafwa rätt att mot möjligast lindriga premier å sina hus brandförsäkrade, men de pafwa ingen rätt dertill att ägarne af stenhusen skola, såsom hittills, icke allenast genom dem wara blottställde för ständige extrastilffott, utan ock för totala förfuften af allt hwad de sammanskiutit. Likasom ständige afgifter äro den säkraste fons tros mot alltför Höga försäkringswärderingar, likaså Hade trådhus-fondens skiljande från flens husens warit det oswikligaste medlet att småningom afbåda städernes inwånare från uppbyggandet af trädhus samt åtminstone från att återuppbygga dem lika tät som förut. J stället dafwa wi gång efter annan fått betala och slutligen blifwit ruinerade genom ersättningarne för flera hundrade på en enda punkt sammanpackade 2 och 3 wåningars trädslott, utan att man blifwit Hof af den få år förut timade skadan. — Wi må dessutom ide förgåta att fonden år i alla håndelfer mest wälgörande för ägarne till trädhus, hwilka utt utländska AFfurance:Foms panier dels alldeles icke kunna erhålla försäkring, dels icke utan mot utomordentligt höga pres mier (ända tid 2 och ett halft och 3 procent för året), då deremot stenhus uti alla sådana föreningar gerna och mot mycket lindriga premier emottagas. Såsom I sjelfwa werket unders kastade en mycket större risk äro äfwen sådana hus ojemförligt mycket mindre ån stenhus egnas de att, utan brandförsäkring, tjena till hppoteker. 3 Werket fordrar, enligt nu gällande flat, en orimligt hög förwaltningskostnad, fom utt wissa delar år skriande, i det hela utan allt förbålande til Werkets tillgångar och infoms ster; detta oaktadt hotas Delägarne att til nästa år få ännu 2:ne nya tjenster på stat, enligt Direktionens och Revisorernas sammanstämmande tillstyrkan. Det synes werkligen som man åäsyftat att spänna bågen tills den skulle brista, enär man, under hopade olyckor, långt ifrån att tänka på indragningar och besparingar, endast föreslår tillökningar i en förmwaltnina8fofts nad, fom under enahanda förhållande redan torde i wårt land wara exempellös. Enär 2Bers fets Stat för de allrafleste af wåra Läsare lärer wara okänd, få wi (Bilagan Å) deraf meds dela ett aftryck, samt derjemte en öfwersigt af Stadsfondens kontanta inkomster och utgifter under det sistförflutna försäkringsåret och af def werkliga tillgångar wid samma års slut (Bil. B). — Genom den för Revisorernas sammandrag antagna form kan man icke utan möda komma till den sistnämde öfwersigten, emedan uti sammandraget alltid äro tillhopablandade de weriliga inkomsterne och tillgångarne, samt de blott debiterade 16:åriga premlierne. Ett tillfäle, sädant fom det närwarande, wisar nogsamt skillnaden emellan werfliga til: gångar och blott presumerade, bwilka helt och hållet bero på Delägarnes wälbehag och öfwertygelse om den fördel utbetalandet medför. När, såsom nu, ingen säkerhet är att winna af den gamla Stadsfonden, lärer enhwar undandraga sig all widare delaktighet deruti, och detta med få mycket mera skäl fom Reglementet ide uti någon 5. förbinder tid deltagande i Werket längre än man för godt finner. En jemförelse emellan dessa begge Tablåer lemnar det ogynnande resultat, att ehuru räntemedlen, men ide de småningom upphörande premierne, borde efter nu gällande principer utgöra den egentliga styrkan af fonden, har dot ide engång hälften af denna inkomst kommit fonden tid godo, enär förwaltningskosinaden endast för denna hälft af Werket utgjort nåra 14000 R:dir Banko, och räntorne ej fullt 26000, — Då räntemedlen för innemarande.förfås frinasår äro högst betydligt minskade, och förwaltningskostnaderne deremot ansenligt ökade, blir missförhållandet för detta år ännu större. De utgifisposter, som torde lemna de flesta anledningar till missnöje och mest påkalla en skyndsam och sträng reform, äro: De 10 Direktörsposterne, med ett årligt appointement af 5,466 R:dlr 32 ss. B:ko, för bwilkas erhållande, så widt det beror på Oelägarne, man före hwarie wal få outs tröttligt och med få mycken kostnad intrigerar öfwer hela Riket, att redan denna omständigbet ådagalägger att de äro högst önskwärda platser, i anseende tid den, mot lönewilkoren, ringa tid oh möda fom i allmänhet anwändes till deras bestridande. (Fortsättes.)