AY T U1UN 14J PT1f(119 THIUCCUII. — — Något om Allmänna Brandförfåkrings:IBerket, samt särskilt om Stadsfor dens närwarande obestånd. (Fortsättning från Nir 19:) Just derigenom att desse premier blefwe beständig e, hade man ej nödigt att faf ställa den årliga utbetalningen så tryckande för Försäkringstagarne, som eljest skulle erfordro sedan en bedröflig erfarenhet ådagalagt de förra premiernes otillräcklighet för ändamålet, Di blefwe hädanefter de årliga premierne, fom komme att bilda fondens styrka; de räntegifwande kapitalet blir blott en referyfond för utomordentliga olycksyändelser. Det är ich heller wår mening att, om Jnrättningen skulle hädanefter gynnas med ett mindre antal brant skadeersättningars årliga betalande, icke någon gräns skulle sättas för dessa afgifters utgående Wår tanka är ej att man skulle accumelera en öfwerflödig fond, blott en nog till räcklig, att icke råka i banfrottztilftånd genom ett enda års mer än wanligt hopade olye for, Enär fonden hunnit til ett sådant i förband stadgadt belopp att widare tillkott af årlig premier. ide wore nödwändigt, förrän fonden åter sjunkit under detta belopp, borde dessa afgif ter upphöra; cch om fonden, under tidernas lopp, kunde wexa till den höjd, att den, wid et jemwäl i förhand stadgadt förhållande till totala answarssumman, wore för ändamålet öf werflödi g, borde för detta fall bestämmas årliga utdelningar till förfå kringsägarne. Ständigt utgående premier äro, i förening med Bewillningens och alla andra utskylder fastställande efter Brandförsäkringswärdet, det bästa korrektif mot alltför höna försäkringswär deringar, åtminstone wida werksammare ån de uti det gamla Åeglementet påbudna, merended: alldeles onyttiga granskningarne genom Städernas ÅAldste. Man iröttnar i länaden att årliger få dyrt betala nöjet att paradera såsom ägare till ett för högt försäfradt hus, och finner afi man betalar en alltför dryg ränta, när man förskaffat fig för hög wärderina, i ändamåt at tunna erhålla få mycket högre lån å egendomen, (Fortsättes.) —G g—— ——