jag aldrig kallat dem, ide heller Har jag nekat, att der ju icke finnes mange hederlige 20woras ter; såsom ett exempel åberopade jag Tit. Groothe; men just derföre har jag påstått, att Nas tionen har ingen garanti för den makt, som hwilar i Adwokaternas hand, emedan garantien kan aldrig wara subjektif, det är, beroende af indiwiders tänkesätt, utan måste wara ob: jefttif, det wil säga, grundad i Lagstiftningens beskaffenhet. Derföre äro Domare i olmäna het hederligare, pålitligare och rättwisare, än Adwokater; och orsaken ligger i den objektifwa gas ranti, som wår Lagstiftning grundat på Domaremaktens answarighet. Också har Jnsändaren hwarken kastat eller welat kasta någon skugga på Domare; od M. H. har derföre både i N:r 10 och Mir 17 gjort mig orätt då M. H. i det förra yttrar fig, att Jnsändaren welat ingifwa musstroende til Domare och Safförare i allmänhet, samt i i det sednare, att jag i Nur 9 låtit införa berättelser om oerhörda bedrägerier, fom af Adwokater och sökande tid ett DomaresEm: bete skolat föröfwats. Ty beträffande sökanderne til ett Domarc:Embete war ingalunda fråga om bedrägeri, utan om förföljelse och listiga tillställningar, för att hindra en redlig oh wåls förtjent mans befordran 35 men som förföljelsen och den listiga tillställningen utfördes genom Actores publici, få stod ämnet i sammanhang med den stora hufwudfrågan om en reform I gättegångsförwaltningen. Som Infåndaren framkastat denna fråga, och uppgifwit de juridiska fakta, icke af hat till personer, utan af nit för det allmänna, emedan jag sielf blifwit ett offer för wår Ligstiftnings felaktighet, i det jag, obewandrad i Lagfarenheten, sjelf nödgades utföra mina Rättegångar, och således af erfarenheten känner, huru farligt, huru fruktlöst det är, att kämpa emot en liga af Jurister — just derföre känner jag mig försonad med Eder, då jag läste följande uttryck i N:r 17 af denna Tidning: Fag tadlade aldrig ert förslag om fonftitucrans de of allmänna Safförare; nyttan deraf, om några förändringar iakttagas, inser jag lika klart, fom Ni; men det fan aldrig falla mig in, att söka befordra en god sak på fanningeng befoltz nad, det will här säga: genom obewista och troligen obewisliga angifwelser. M. H. de juris diska f kta, hwilka jag uppgifwit och fom genom authentika dokumenter framdeles skola bewis sos, uppskjute wi aft lägga til grund för något resultat! Hållom oss allenast till det enkla, fom Tit. Grcothe inför Konungen bewist, att nemligen en part förlorar fatalier genom fir Adwokats försummelse! Behöfwes, eller finnes det något skäl, fom kraftigare bewisar nödmwåns digheten af publife och answarige Rättegångsförwaltare? Jag will tillika både upplysa M. H. och bil den uppmärksamma Allmänheten, att den af Tit. Groothe å fin Principals wägnar gjorda reåning8sanföfan blifwit afslagen, på den grund, att motparten bestridt resningens bes wiljande. Men huruwida Högsta Domstolen lemnat sökanden öppen rättighet att wäcka res conventionstalan mot den försumlige Adwokaten, som kulle möjligen kunnat hafwa förspillt fatalierna med uppsåt af egennytta, det är en sak, hwarom Jnsändaren icke kan meddela någon underrättelse. Emetlertid war det ingalunda att befordra en god sak på sanningens bekostnad, då Jnsändaren androg detta Juridiska ganska märkliga faktum; ty det kunde ej kallas en obe wist oc troligen obewislig angifwelse. Men då M. H. förklarar, att M. H. inser lika klart fom jeg nyttan af allmänna Safförares konstituerande, nemligen om några föråndrina gar iafttagas, få önskade både jag och tilläfwentyrs äfwen Allmänheten att få wera, hwilka dessa förändringar borde wara. War öfwertygad, att det icke skall fåra min egenkärlek, om M. H. öfwerbewiser mig något misstag; ty jag tror Belt wisst, att siil wa saken fan icke wederläggas om kullkastas de jure, ehuru förbättringar äro möjliga i sakens modifikationer. Kortligen, om M. H. i ställe för att angripa mig och kalla mig för en lömsk och nedrig smädare, då jag strider för den nyttigaste förändring som ännu warit i fråga sedan Suveränitetens upphäfwande, fast hellre understödjer mig, samt utwecklar och bes wisar de förändringar, de modifikatiioner, fom böra iakttagas, få mos re jag och kanske hela Swenska folket, denna Iefbol i Adwokaters hand, M. H. oändligen förs bundna, och då bade M. H. uppträdt ide såsom en Adwokat, hwilken år rädd om brödstycket, utan såsom en äkta Patriot, hwars walspråk är: Salus publica salus mea (det Allmännas wäl är mitt wäl.) Men innan jag slutar detta swar, mäste jag dock beklaga, att detta förslag om publife an swarige Rättegångsförwoltare, huru nyttigt det än är för Nationen, har dock ett motstånd i ett förskräckligt intresse, hwilket man wäl knappt wågar nämna, för att ej på nytt kallas en