— ——t— — F— ——— — Till Helsingborg anländer i dessa dagar Landskapsmålaren F. Otto från Hannover. Han innebar en konst, den han lärt af Professor Suhr i Hamburg, okänd i den gamla werlden, och hwars möjlighet ide ens den moderna kunnat ana. Hwart ban refer utöfwar han denna konst, och ämnar nu i Helsingborg aftaga den sköna utsigten wid Öresund. Landskapsmåleriet är wisserligen en gammal konst; man anser den i snilrikhet och Esthetiskt wärde wida öfwerträffas af den Historiska målningen, Ehuru Herr Otto är en före träfflig målare, år det också ite egentligen genom målar esfonflen, utan genom perspektifwets fördolda fullkomlighet, fom han ådragit fig nåftan hela Europas beundran. Ja, de, fom hafwa eljest för grundsats att nihil admirari (ingenting beundra), blifwa dock lika få förundrade, som om en blind född oförmodadt erhöll fin syn, od öfwer fig i ögonblicket sick fe det tindrande stjernehwalfwet. Så beundranswärd, så förwånande, så häpnadswäckande är den syn, som Herr Ottos Perspektif:-Rundmålningar uppwäcka. Har du min Läsare! hört omtalas Waterloos flag, efter Alpiska bergens utsigter, eller den sköna Rhenströmmens stränder, eller Norges skyhöga berg eller det herrliga Petersburg, det