TTTT A ERE 1 PDrr Ttirrftytrtis ull lsutu Herr Pastor Hillichius oh ett annat wittne inför domstol beswärja fine Intyg, samt dels på grund deraf, dels oc i anledning af fin Fullmäktiges förseelse begära återställelse af den för: sutna tiden, Men det är swårt för den fattige att finna en Adwokat; han sökte långe förs gäfwes; men det fanns dock en Adwofat ganska olik de fläste andra, en redlig man, som utan hopp om winst, utan fruktan och utan förebråelse aldrig drog I betänkande att åtaga sig de betrycktas sak. Född i det land, som fordom war Swerige så dyrbart, kunde han icke täfla med mången nymodig Lagfarenhetss Hjelte i storlåtande uttryck på Swenska språket, fom ide war hans modersmål ; men af ingen har han någonfin warit öfwerträffad i redlighet, nit för rättwisan, kännedom af Lagar och Författningar, samt en obrottslig mård om fin hufwudmans Rättegångsförmåner. — Denne man, som war Domkyrkoböndernas Fullmäktig, när frågan war att jaga dem från fina hemman, od emot allmän förmodan segrade samt tryggade deras bes sittningsrätt, åtog fig Herr Torslows sak; det år han fom författat def Supplif:Anföfan om resnings bewlljande. Det år redan en tröst, ett hopp, när alenast denne hederlige Jurist åtas git fig målet; ty det år kändt af allmänna tänkesätiet, att han ej åtager fig andra, ån rätts wisa saker, han öfwerwägar icke mot hwem han förer talan endast om den talan man föres flår är rättwis och billig, eller ite. Den skarpsinniga anmärkning, fom han lagt til grund för fin tilämpning, förtjenar en odelad uppmärksamhet. — m, heter det, en för åtalad förfeelfe frikänd part, sedermera widgår färomålet, blifwer han saker, oh den af Domaren förkunnade befrielsen fredar honom intet för påföljden. Sådan år Lagens anda. Detta är en Juridisk svnpunkt, fom omfattar ide blott erimmala utan äfwen ciwlla förhållanden; en synpunkt fom HE ljus öfwer närwarande mål, och bestyrker ej endast dess moraliska, utan äfwen juridiska rättwisa. Men om detta oaktadt Ansökningen blifwer underkänd och den begärta resningen afflar gen: kortligen om slika dödsbekännelser förklaras utan juridisk werkan; om klaganden endast hänwises till 13 S. af 15 Cap, RåttegångerBalfen, fom stadgar att, enär Fullmäktig förfummar fin hufwudmans rätt, hafwe då hufwudman wåld eller rättighet, att tala honom Lagligen till, och söka fin skata åter; hwad år då den upprättelse, klaganden fan wänta, då den fulla måftig, hos hwilfen han skolat söka fradeserfåttning, ide äger några tillgångar? Hufwudfrågan år twetydig; men tillämpningen år maktpåliggande; den angår sielfwa Nationen, def egen: domssäkerhet, def heligaste rättigheter. Redan i gamla HelfingborgåPoften år wisat hwad åfe wentyr allmänna wälfärden löper, hwad brist wår Statsförfattning widkännes, då Swerige saknar hwad fom finnes i England, Frankrike, Tyskland, ja, i sielfwa Dannemark: Änswarige Procuratores litis publici, efter publike Rättegångsförwaltare. Wi hafwa tillförene utwecklak, att sjaliwa Nationens rått, att bessatta fig sjelf, uppfyller ei ändamålet, når Egendomserättens fåferbet ligger utan garanti uti händerna på en samhällsklass, hwilken stundom (utan att fans hända hafwa gjort sig deraf förtjent) förlorat eler kanske aldrig ägt Nationens förtroende; en sämhällsklass, hwilken anses af allmänna tänkesättet ledas mindre af aktning för rättwisan än af ett inweckladt studium att illudera Lagen. De som förswara den bestående sakernas ordning i denna wäg, åberopa wäl den redan nämnda 13 S. samt den 14, hwari straffet år utsatt för en oredlig Ombutsman. Men hwad hielpes en lidande part derigenom, att hans fullmäktig straffas? — annorlunda måste denna målfärdesfak angripas, : Om Sweriges Adwofater ide äro utan answarighet, hwilken dock hittills aldrig drabbat de brottslige till hufwudmans upprättelse, få äro de dock ofta utan wederhäftighet, i afseende på de wigtiga mål, fom de förfitta. Så är förhållandet hår. Om en publik uppbördsman förskingrar Statens medel, få är det ide nog, att han blir hängd; pan måste äfwen pafwa stänt borgen för lyftningen af en wiss summa; men hwad borgen ställer en Adwokat för det wigtiga wärf han bekläder, att hafwa medborgares egendomssäkerhet i fina händer? Hwad annan borgen ställer han, än opinionens dom, eller nödwändigyetens tillflykt för den, fom ej fan få någon annan ? Wi hafwa redan i detta ämne framkastat wära tankar, och äfwen erbjudit oss att från trycket utgifwa en afhands ling om nödwändigheten och fördelarne af publika Rättegångsförwaltare; wi hade för afsigt att fästa Nationens intresse wid denna angelägenhet, såsom den aldra wigtigaste af alla, och bereda ett hälsosamt beslut wid nästa Lagtima Riksdag. Men i detta affeende erfordras, att