Huru Konungens högsta Domstol bör anse de skäl, fom blifwit förebragta för den bes gärta resningen, år ide föremål för närwarande diskcussion; det wore en obehörig anticipation af Domaremaktens åtgärder. Wi hafwa endasi welat underrätta Allmänheten om sakens bes skaffenhet; wi willja framställa skälen och låta Allmänheten dömma, eller rättare: mi wilja derigenom fäst: Nationens uppmärksamhet på ett stort och förskräckligt fel I wår Råttegångss ordning; wår afsigt är icke att werka på Domaremakten, men hwad mera är, på Nationen sjelf, icke på dem, som tillämpa, utan på dem, fom stifta Lagar, på dem, fom genom 2agftiftnins gens förbättring funna upphåfma missbruk. Utan twifwel har Lagstiftaren uti Sweriges Rikes Lag af år 1734 efter yttersta förmås ga sökt wärja rättwisan emot ränker, lit och wåld. Detta bestyrkes i berörde fal ide blott af förut åberopade 15 Cap. af RåttegångåsBalfen rörande Ombudsmäns Kyldigheter och anfwar, utan äfwen af 31 Cap. samma Balk, som bestämmer hura dom må åter brytas, som wunnit Laga kraft, eller Laga tid återställas, fom försuten är. Det inhämtas af 3:dje Fy att om når gon funnit nya skäl, och menar att dom, fom wunnit Laga kraft, dermed häfwas kan, skall Konungens lof fökas, att saken må å nyo skärskådas. J berörde afseende äger man flera prejudikat, att resning blifwit bewiljad, endast på det skäl, att Fullmäktigen försummat fataller; detta skäl äger äfwen denna wid detta tillfälle I dubbelt mått, dels emedan Fullmäktigen har I Konungens högsta Domstol inkommit försent med fin hufwudmans beswär, dels emedan han i Kongl. Götha Hof Rått uraktlåtit en formalitet, den han bort känna, såsom sjelf domare, att nemligen bifoga originala depositionsbewiset, i stället för widimerad afskrift. Ty man är ej befogad til det påstående, att Kongl. Götha Hof: Rått wid andra mål ite wisat samma stränghet, utan tillförene upptagit besannade afs skrifter, säsom fullkomligt giltiga i Laglig wåg — med mindre någon med authentika handtin: gar styrker en få märkwärdig inwändning. Men klaganden Tit. Torsiow har dessutom uppgifwit ett nytt od wigtigt skäl för den sökta resningen — ett skäl, fom otwifwelaktigt aldrig haft fin life i Sweriges RåttegångåsKHiftoria : ett skäl, fom äger fin kraft af ewighetens warnande röst; och detta skäl år, att den man, med hwilken Torslow afslutade kontraktet, oh hwilken både författat och underskrifwit det, har på fin fotes fång, wid Sakramentets anammande, inför fin YPräst i wlittnens närwaro med fundt förs nuft betygat och erkänt, att Torslow lidit märkelig orätt och blifwit o wwärdigt behandkad, samt berättigad till reparation, genom hans stägtingars ädelmod, om det icke mera kunde ske genom Lagens åtgärd. Herr Major Carl Co jet har således uttydt det af honom sjelf uppfatta kontraktet annorlunda ån Lagmanegs och JHof:-Råtterne, men aldeles enahanda med klagandens påstående. Då den orätt Torslow lidit, få högligen fmärtade den döende, att han förklarat sig wid gränsen af Ilfmet skola känna någon tröft wid den tankan, att en ffadeserfätts ning på något fått måtte gifwas Herr Torslklow; få år man beråttis gad, att föreställa fig de domares sinnesförfattning i dödsstunden, hwilka frånkänt Herr Tors low fin rätt; ide heller år det fördoldt, att motpartens Fullmäktig (ehuru trognare och på litligare, än Herr Torskovs Ombudsman), kände på fin sotesäng mindre tillfredsställelse, än Herr Major Coijet erfor wid hoppet aft en döende Sons och Broders sista wilja icke skulle blifwa förgäten. (Fortsättes.)