Hör, fridens näktergal på stranden flår, Det är få skönt, att fläta i fin lock och böljan sunger Nordens hopp och åra, en krans af hafwets glänsande demanter, Nationens fällhet blir din Wikingslära, när lif och blod wi ge, som segrens panter; Du milda Norrsken, fom här får och tjusande är döden doc och blickar öfwer wågen. för Oscar uppå wågen. Men tjuter krigets wilda dunder-röft, Du HieltesFurfte? bär mår kärlek fram med forniids mod mi pröfwa swärd och bölja; til Kungastolen, til Din Josephina. tid kamp och seger wi Dig följa, — Så länge Nordens gamla stjernor skina, en sköldborg utaf Swenska bröst de fline på Carl Johans stam! kring Oscar uppå mågen. Hell Ofcar uppå wågen! ee ———R— RAK RRD RAA